Sida:Svenska Parnassen band 2.djvu/255

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
247

Sen huru spyflugor (Musca canaria) lägga sina ägg på köttmaten, och huru oräkneliga ägg en enda fluga värper. Men tron dock icke det är sant hvad alla tala denna tiden om maskar i menniskans kropp (Ascarides). De säga oss, att maskarna utkläckas i magen af flugornas ägg. Nej ingalunda, ty först föda våra gemena flugor lefvande ungar och ej ägg; sedan skulle icke maskarna i magen kunna sig föröka utan af ägg med mat nedsväljda, ty ingen insekt kan afla och föda, förr än den genomgått sin förvandling och kommit till sista graden. Huru skola flugor kunna paras och värpa i magen? För det tredje äro maskarne i magen ej insekter utan vermes, ett helt annat slägte. — Åskåden huru kärligen trollsländorna paras och sägen mig, om Venus förordnat hos något slägte lika giftolagar. En kär man flyger och svänger hit och dit i luften med sin tvåklyfda stjert, som ser ut som en tång. Så snart han får se sin maka, nappar han henne med stjerten om halsen, hon följer efter, tvungen, som hönan höken, och på det hon må skjuta honom från sig, böjer hon stjerten i krok under sig till mannens bröst (just der Venus förgömt hans kärlekspilar) och alltså liksom med våld öfvervinnes utan våld. Sen kräftan (Cancer), som är en af de största insekterna (då hummern inberäknas), huru hon har oräkneliga ägg i sitt lif, men efter några dagar alla äggen utvärpta, hängande under hennes stjert. Hannen deremot har tvenne kärlekspilar, det intet fyrfotadt kreatur, ingel fogel eller fisk fått. Sen huru den kräftan, man »eremit» kallar, uppsöker ödelagda snäckhus, inkryper och bebor dem, och dess hudlösa svans, om hvilken hon rädd är som björnen, ej må skadas af utvärtes våld, rullar alltså med sig detta lånta hus liksom Diogenes sitt fat. Sen på kräftans lungor, fästade under dess stora bröstsköld, sen på dess undersamma mun midt på bröstet straxt vid magen, sen dess hårda ögon, dess undersamma gång, dess stora händer, dess förnyelse hvart år, då hon kläder af sig sin förra hud och skal.

Sen den kortlifvade dagflugan (Ephemera), huru hon langa tiden lefver under vattnet som mask, men utkläckt till ett flygande och fullkomligt kreatur ej lefver mera än ett enda dygn, på hvilket hon sig förnöja, paras och äggen afbörda måste. Sen huru sjömasken (Phryganea) bekläder sig, den tiden han vistas hos fiskarna, sina glupska fiender,