Sida:Svenska Parnassen band 2.djvu/284

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

276

oss öfverträffar. Att lätta tankarna har han ofta sammanskrifvit, dels dikter, dels poesier, dem han dock icke lemnat uti dagsljuset, helst de förlora mening och nöje, när de skiljas ifrån de omständigheter, hvaruppå de egentligen haft sitt syfte. Uti yngre åren hade han mycken håg för att spela komedier, icke uti afsigt på fåfänga, utan att vinna en rätt utförsgåfva, en gåfva som gifver anda, hetta och väsende åt vältalighet, hvarför ock en Cicero satte sig uti lära hos en Roscius och Æsopus[1], att af dem undervisas uti framställningssättet, utan hvilket de sinnrikaste tankar blifva matta och liflösa. Också, M. H., är ingen af oss, som icke påminner sig, att han hade ett intagande sätt, i synnerhet uti sina tal, och en ljuflighet, som äfven upphöjde de minst väl författade skrifter, hvilka, af honom upplästa, erhöllo ett anseende af prydnad, som de för sig sjelfve icke ägde. Med honom är denna gåfva försvunnen, men hans skrifter, som stannat hos oss och med nöje läsas, äro så mycket mera märkvärdiga, som grefve Tessins omsorg om språkets renhet och hans myndiga efterdöme icke ringa bidragit att hyfsa svenskan, den vi ock nu med mera lätthet och färdighet skrifva än någonsin tillförene, och till hvilkens fullkomligare rykt allenast erfordras, att de gamle grekers och romares stadiga och jemna skrifsätt, hvaruti de alltid behålla företrädet, blifver ett mönster i stället för den fladdrande smak, som uti senare tider insmugit sig, fattig på styrka och tankar, öfverflödig på ord och grannlåt.

Han var en stor samlare af böcker, målningar, åldriga mynt och naturens sällsamheter, icke af skryt, men med kunskap och förstånd. De friskade upp trötta stunder och lisade ändtligen hans trångmål, när det började inställa sig; hvarföre ock den dyrbaraste delen af dessa samlingar lyckligen stannat på sådana ställen, der hvarken fattigdom hos arfvingar eller obekymmersamhet kunna göra dem förströdde och till intet.

Denne herre, högt aktad uti Europa, ja äfven, som mindre ofta inträffar, uti sitt fädernesland, hafva vi slutligen sett med nöjdt sinne lemna en ombytlig och bullersam verld och, lik Scipio, uti stillhet och lugn hvila sig på sina lagrar. Vi hafva sett honom, uti sällskap med godt samvete, med

  1. Tvenne berömda romerske aktörer.