Sida:Svenska Parnassen band 2.djvu/292

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

284

kallar, och vi den sakna måste, vi då äga uti H. K. H. en högstvärdig efterträdare, som land och rike af hjertat väl menar och har, utom många ogemena och förträffliga egenskaper, den alla andra jemväl konungsliga dygder öfverträffande dygden att vara en ärlig och redlig man.

Ibland utrikes makter äro, från mitt inträde vid utrikes ärender, de för Sveriges sanna vänner af mig ansedda blefne, hvilka ett gemensamt intresse, tidernas belägenhet eller ett uppriktigt vänligt blodsband med Sverige sammanknippa. Om jag ej alltid dervid deras tycke och fördelaktigare omdömen vunnit, har jag sådant, dels — med skyldig vördnad för dem som det dyra öfverhetsembetet föra — tillskrifvit vidrigare intryck och det falska sken, som ofta en vida aflägsenhet ifrån sig kastar, dels ock mig dervid stödt, att min förnämsta pligt varit att framför allt söka mitt fäderneslands bästa.

Fred och ro skattar jag som rikets angelägnaste och ömmaste del och skall den, såvida det på mina välmenta rådslag ankomma kan, söka att bibehålla, så länge den med Rikets heder och sjelfmyndighet sammanstämmer; men i vidrigt fall äger jag ej annat hembud att göra än den hand full med blod, hvilken jag såsom olycka räkna skulle, ifall den mig uppvärmde, sedan mitt fädernesland till sin uråldriga rättighet men lidit.

Sådant är och har mitt uppförande och lopp varit. Mina göromål äro under senaste riksdag nogast skärskådade, och äger jag till vedermäle för efterkommande verld, R. H. St:s hederfulla yttrande och betygade goda nöje. Men jag skulle akta mig detsamma ovärdig, om jag tänkte derunder någon antingen förr eller sedan begången otrohet emot öfverhet eller fädernesland dölja; det vare fjerran från mig! Utan tillbjuder jag mig fastmera både gerna och villigt detsamma till all dess verkan att döda och upphäfva, intill dess, om R. St. så godt akta, mitt förhållande in i mina längsta tjenstetider tillbaka under nu påstående riksdag undersökt varder.

Hvar gifves den embetsman i riket, som om sin heder, sin välfärd och sitt lif säker vara kan, ifall inom oss sjelfva nedriga lastare, listiga tvetydare och dolda bakdanlare äga fritt inrymmo atf under falska färger uppreta menigheten emot ens ärliga namn samt konstigt sammanveckla anläggningar och verkställighet.