322
en tid bortåt varit af friare, att blotta namnet af dem kom- mer mig att rysa. Det är en underlig sak, att så snart ett fruntimmer, hon må vara ung eller gammal, lika mycket, blifver enka och ropas ut för att vara rik, då skall veta, der blir ett rännande i staden. Der finnes knappt någon karl så ovärdig, som icke tror sig fritt kunna våga till att anmäla sig hos henne, alla ställa sig an, som vore det endast hennes dejliga person, kan tro, som de fika efter, ja de svärja så, att man kan hisna deråt, det de, om hon hade ingen fyrk, skulle skatta sig lycklige att taga henne i bara pajtan,[1] som man plägar säga, och allt detta måste hon vara så enfaldig och tro. Som för exempel, hvad nu mig angår, min Fiken, så kan min, som alla andras, ungdom kanske något leka folk i ögonen, min spegel säger mig ock, att jag ej är just af de aldra fulaste; men tror du, att jag derföre bör vara så fåfäng och från vettet att inbilla mig, det Lotta Enterfelt är den, som de fria efter? Nej, min vän, öfverste Rikmans penningar hafva satt deras hjertan i brand. Dem fikas de efter, dem sucka och ängslas de före, dem skrifva de kärleksbref till, dem göra serenader före; och huru gerna skulle de se, om de allenast med dem finge gå i brudstol, ja äfven i brudsäng, den täcka, den sköna Lotta Enterfelt, som de nu kalla mig, måtte då få ligga hvar hon ville, ja obrydd continuera i sitt enkestånd till sina döddagar.
Fröken Sophia. Men min bror ...
Fru Lotta. Du vill säga, att din bror har helt andra tankar. Jag vill fördenskull, min Fiken, tro honom vara den rara Fogel Phœnix, hvaraf de säga aldrig skall vara mer än en enda tillika[2] till i hela verlden. Men säg mig, min flicka, vill han likväl icke blifva min man, vill han icke hafva väldet öfver mig, med ett ord, vill han inte, jag skall erkänna honom i sjelfva verket för min herre och husbonde, sedan vi blifvit gifta, blott och allenast för det, alt han kallat sig min träl, så länge han friade? Min hjertans Fiken, du må förgylla saken, huru du vill, så blifver dock detta summan på allt: jag vet, hvad det betyder att vara gift; jag har en gång varit så och vill svärja derpå ...
Fröken Sophia. Hvad?
Fru Lotta. Att jag ändå, innan du vet ordet deraf, på nytt begår samma galenskap igen.
