Tredje inträdet.
Inkommer Sara.
Sara. Min fru, den vackra grefven tillika med en annan ung herre äro derute.
Fru Lotta. Bed dem komma in.
Fröken Sophia. Courage, min engel! — Ha ha ...
Fru Lotta. Nå nå, jag för fuller en gång få betala dig igen, din elaka flicka.
Fjerde inträdet.
Fru Lotta, Fröken Sophia, Sara, Grefve Hurtig, Baron Stadig och Champagne.
Fru Lotta. Min hjertans du, känner du den kavaljern, som grefven har med sig?
Fröken Sophia. Hvad, skall jag icke känna honom? Del är min bror Stadig.
Fru Lotta. Du har på min ära haft skäl att berömma honom, han tyckes vara rätt en vettig karl.
Fröken Sophia. Hvad gagnar det honom, min docka? Han heter dock inte Gref Hurtig.
Fru Lotta. Tig, din yrhätta! Ser du inte, att jag blir ond?
Fröken Sophia. Jag märker, du rodnar; men trå mig om det är af ondska det, min Lotta lilla.
Grefve Hurtig. Kära Stadig, hvem är den hjertans vackra flickan, som fru Lotta har hos sig?
Baron Stadig. Jag mins ej i hastighet hennes namn; men jag vet, att hon är det endaste barnet och skall vara del rikaste partiet i hela Sverige. — Få se, om icke den spiken drog.
(De gå fram till fruntimmerna. Gref Hurtig bugar sig först för fröken Gladlynt och står sedan helt stilla och kastar då och då ögonen åt henne; hon niger deremot mycket kallsint.)
Baron Stadig. Se, huru tvehugse han nu står, hvem han skall bevärdiga med sin kärlek, antingen fru Lotta eller min syster! A la mode de Paris, min sann.
