Fröken Sophia. Fru Lotta, I kommer inte ihåg, att grefven lärer vara nyss kommen från Frankriket; der har han lärt att förställa sig, som vore han kär, samt att söka fruntimmers gunst, endast till att kunna berömma sig deraf. Han lärer anse kärleken ej annars än som ett skämt och ett gyekleri, hvaruti den, som bäst kan bedraga och förvända synen på folk, är den fullkomligaste mästaren. Men förlåt mig, min grefve, att jag, fast okänd af er, tar den friheten att berätta er, att det hos oss i Sverige och ibland beskedligt folk går annorlunda till: vi visa i vår kärlek, såväl som i allt vårt andra väsende, redlighet; vi älska endast i uppsåt att blifva älskade; vårt hjerta följer vår mun och vår hand; kärleken består hos oss uti en öfverensstämning af våra hjertans böjelser, och inte uti en hoper krus först och skryt sedan.
Grefve Hurtig. Jag är lycklig, som får vara en så skön frökens écolier. Hvem skulle icke gerna vilja lära af en så vacker mun, huru man bör älska? Men, min sköna fru, om jag gjort åt min kusin här confidence af min lycka, så vet. hon, qu’en amour un confident est nécessaire. Jag har ock aldrig kunnat få en tystlåtnare än han, det är jag försäkrad om.
Baron Stadig. Jag lär veta att tiga för nådiga fruns skull; ty hvad er beträffar, min kusin, så kom ihåg, att allt, hvad I mig sagt, är skedt af skryt och uti ett mig alldeles påtrugadt förtroende.
Fru Lotta. I är min sann till berömmandes, herr grefve.
Grefve Hurtig. Parbleu, kusin, det är tid, att du tager afsked. Hade du frequenterat le beau monde i Paris, så hade du längesedan kunnat märka, att fru Lotta är ledsen vid dina obehagliga discourser. Tro mig, du generar henne och skulle gerna saknas i vårt sällskap.
Fru Lotta. Om vi kunna vara någon förutan, grefve, så är det inte baron Stadig.
Grefve Hurtig. Fy skam, min sköna fru! Hvem plär vara så birrug?[1] Men smått gnabb ökar kärleken, säga de, så gör ock korta frånvarelser ; derföre vill jag vara så obligeant mot min kusin att lemna honom fältet.
Fru Lotta. Akta er, att han inte omsider slår er alldeles derutur, grefve!
- ↑ Birrug = lättretlig, snarsticken.
