358
nesland; ja, det har ock bragt sådane män i dagsljuset, som knappt haft sina likar i några länder. De ha så pampa’s kring,[1] kan tro, och varit sådane kämpar, att de äfven i grafven blott med deras namn ännu skrämma vissa nationer.
Grefve Hurtig. Ni förstår mig inte rätt, herre: jag skäms inte, för det jag är svensk; ja, jag tillstår mig äfven alltid hafva haft derföre mycken heder och distinktion i främmande länder; jag vill ock inte beta mina landsmän den hedern att ha med framgång fört eld och svärd kring hela Europa: ja, jag har sett många beklagliga tecken deraf på åtskilliga orter, dem jag besökt; men kroppens styrka och ett friskt gå på är ju inte allt, som fordras hos stora män?
Amiral Enterfelt. Nej, det fordras visst mer, och det mera har funnits i så stor fullkomlighet hos våra svenska, att ingen nation understått sig att dem sådant disputera: käck värja och en klok penna, mandom och försigtighet ha varit egenskaper, som uti vårt kalla, aflägsna Sverige stått i ett jemnare och varaktigare flor än uti alla öfriga länder uti Europa. Och ehuruväl vi aldrig förr än nu på några år, tyvärr, slagit oss på en främmande frihet, så ha vi dock med vår redlighet och varsamhet så begått, att man bå’ trott oss väl och inte saklöst understått sig att bedra oss.
Grefve Hurtig. Jag vill medge allt detta, herre; men består allt det nöje, vi böra önska oss, deri att antingen kunna slåss och rifvas, eller ock att bry vår hjerna med djupsinniga anläggningar uti statssaker? Är inte menniskan också född till ett angenämt umgänge, innocenta tidsfördrif, inbördes politesse och en viss artighet i allt sitt väsende? Hvar finnes allt detta här i Sverige?
Amiral Enterfelt. Det är väl, det är väl; men allt kommer derpå an, herre, hvad ni menar med de namn, Ni nu uppräknat. Kallar Ni ett angenämt umgänge, der hjertat och mun följs åt, der en oförfalskad vänskap, åtminstone en uppriktig välvilja, söker att uppfinna och åstadkomma allt, hvad som kan lända till inbördes ro och nöje, så ha vi haft det här i Sverige mer än på några orter i verlden, ja äfven så inom mannaminne, att man ock finner ännu några fot spår deraf hos oss hos gammalt folk; och ehuru detta umgänget är nu så godt som försvunnet hos oss, så lär Ni dock fåfängt resa till utrikes orter, Ni må nämna hvilka Ni vill, att det igenfinna. Räknar Ni åter för innocenta tids-
- ↑ Pampas kring = mödosamt ströfva omkring (i härnad).
