Sida:Svenska Parnassen band 2.djvu/420

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

412

hitresa skulle skett för rikets tjenst på något sätt, eftersom han sade, att han hade så angeläget att uträtta.

Birger. Om min fru svägerska . . . förlåt mig, om jag ej alltid brukar hela titeln, för då blefve mitt tal alltför långt. Så säger jag nu då, att om min fru svägerska tänkte, all jag för rikets tjenst rest hit, då mitt ärende varit att beställa om ett och annat, som till mitt landtbruks skötande och befordran tjenar, så torde hon ej bedra’ sig så myckel deri. Jag ville önska, alt alla de, som ega fastigheter på landet, ville vara så mona om att sköta och kultivera dem som jag. Ty då tror jag att riket skulle ha mycket större tjenst af dem än kanske af många andra, som det måste löna och föda.

Fru Rangsjuk. Hör tocka absurda landtjunkare-resonnementer, som ej meritera en gång att svara på ! (Medan det föregående säges, hafva lakejerna burit in bord, stolar, tobak, pipor, dricka och ljus, som numera allt står färdigt och tillreds.)

Birger. Jag begär ej heller något svar derpå, utan . . . (Säger till en af lakejerna:) Hör du, min gosse, slå i ett glas öl åt mig, för jag är rätt törstig. (Lakejen gör så. Birger sätter glaset till munnen och smakar, sedan säger han åt lakejen:) Hvad är detta för sqvip du ger mig, min gosse? Det är ju bara spis-öl. Men det hjelper inte. Det måste väl ned för törstens skull. (I det samma dricker han ut glaset. Derpå säger han:) Nej, tacka vill jag min hustru hemma. Hon förstår att brygga annat slags dricka, som jag ej skall skämmas att sätta fram, när någon ärlig man kommer att helsa på mig.

Fru Rangsjuk. I skall veta, min svåger, att vi ej bruka något öl i vårt hus, utan bara svagdricka och vin. Och om min svåger behagar antingen en butelj pontaque, champagne eller bourgognevin, så skall det stå till tjenst.

Birger. Nej, jag tackar. Ett glas öl tjenar bättre för en svensk mage. Och dessutom går det inte an till att röka tobak och dricka vin tillsammans. (Till en af lakejerna) Hör, min gosse, stopp’ i en pipa åt mig. (Hvilket sker. I detsamma sätter sig Birger ned vid bordet och tänder på sin pipa; sedan säger han:) Jag har lupit så mycket ikring i dag, att jag nu är helt trött. Men nu är jag glad, att jag så temligen bestält ifrån mig, så att jag nu kan hvila mig en stund och i ro röka ut några pipor tobak.

Fru Rangsjuk (för sig sjelf.) Trösta mig för den karlen! Han lär nu sitta här och söla hela dagen igenom med