Sida:Svenska Parnassen band 2.djvu/460

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs

452

Truls. Och jag råder dig, din bälghund, att du gör som jag befalt dig. Jag har sagt, att min herre har gjort mig till sin herr bokhållare, och om du inte vill tro det, så se här, läs detta bref. (Han tager upp papperet och gifver Knut att läsa.)

Knut (skrattar). Ja, jag ser det. Men här står ju ändå inte, att jag skall stryka herr bokhållarens skor.

Truls. Nå, du måtte då vara en rasande dum lobasker, som inte har förnuft till att resonnera med. När du ser, att herrn har gjort mig till sin herr bokhållare, så följer ju deraf, att allt herrns folk skall visa mig respekt som herrns herr bokhållare, och att de allesammans skola stryka mina skor och göra mera till, om jag befaller. Ja, respekt skall jag ha ibland folket, om icke alla tusende böflar vore lösa. Ja men skall jag så ha. Och det säger jag ännu en gång, att du, Knut, strax tar skoborsten och stryker mina skor.

Knut. Ja, vänta så länge, monsieur bokhållare.

Truls. Dra ända till pockers, din talglymmel, med din monsieur! Vet du inte hut att kalla folk af distinktion så? Jag befaller dig, att du utan krus strax stryker herr bokhållarens, ja herr bokhållarens skor, och låt mig inte säga dig detta flera gånger, det råder jag dig till, eljest skall du se, att här blir rätt nu en annan lek utaf. För jag låter inte länge narras med mig, förrän det smäller.

Knut. Hvad behagar herr bokhållaren, och hur sade han?

Truls. Jag sade, att du strax stryker mina skor.

Knut. Stryk dem sjelf, om de skola bli strukna, herr bokhållare. Jag råder dig, monsieur Truls, som en god vän, att du inte mera kommer fram med din skostrykning, om vi eljest sku bli vänner. För rätt nu förstår jag inte heller mera något skämt.

Truls. Jag tror, att karlen är ursinnig och alldeles ifrån vettet! Men har du inte nu på stunden läst ur detta papperet, att min och din husbonde har gjort mig till sin herr bokhållare?

Knut. Vår husbonde må ha gjort dig till hvad han vill. Men så håller jag dig ändå före att vara hvad jag vill, nemligen, nemligen, neml . . . (Rycker bort papperet, som Truls har i handen, rifver sönder det och kastar det i vrån, ger Truls ett par örfilar och går sin väg.)