Sida:Svenska Parnassen band 2.djvu/462

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs

454

sönder, och Truls fick ett par så duktiga örfilar, att det ännu svider i skinnet derefter.

Jesper. Åh, herr bokhållare, gif man sig till freds. Jag kan väl ge honom en annan skrift igen, som kan vara äfven så kraftig som den, som är sönderrifven.

Truls. Nej, jag tackar herr öfverdiktatören på det aldra högsta. Jag vill inte ha någon sådan tjenst mer, om en än ville gifva mig hela verlden. Och skulle jag tro, att om herrn finge en eller två så duktiga örfilar för sitt öfverdiktatörsskap, som jag fått för min bokhållaretjenst, så skulle han inte heller hafva lust att vara’t längre.

Jesper. Skämta inte så plumpt, herr bokhållare! Men säg mig nu, hur hänger det tillhopa med det, som nu är skedt?

Truls. Det hänger så tillhopa, att den ovettiga lymmeln Knut, kusken, ref i sönder mitt papper, derpå gaf han mig ett par örfilar, sedan han tre gånger förut sagt nemligen.

Jesper. Så är det då Knut som gjort denna villervallan? Ja jag skall lära den lymmeln att veta hut och att en annan gång mera respektera en skrift, hvarunder mitt namn står, och skall jag visa honom, hvad det vill säga att kalla en ärlig karl ett nemligen.

(När Truls får höra nemligen, blir han så illa vid, att han far bort i andra väggen.)

Jesper. Hur nu, Truls? Hvad fattas?

Truls (mycket häpen). Åh herre, förlåt mig! Jag blef så illa vid för det ordet nemligen, att jag inte visste, hvar jag var hemma, för jag tänkte, att det skulle ha samma eftersläng för mig nu som i jåns.

Jesper. Åh lappri! Skall du så låta skrämma dig af ingenting? Men nu skall jag säga dig en ting, att eftersom du inte vill vara bokhållare längre, så måste du likvisst först, innan du alldeles afsäger dig tjensten, göra räkning för de hundra plåtarna, som jag anförtrott dig.

Truls. Ja, herre, jag har också begynt att göra denna räkning. Men jag fick inte komma till slut dermed för andra förhinders skull. Nu är jag rädd, att de der örfilarna, jag fick i jåns, hafva så förvirrat mitt hufvud och hela bokhålleriet, som var der inne, att jag numera lär hafva svårt vid att finna mig i räkningarna. (Går ut.)