Sida:Svenska Parnassen band 2.djvu/463

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs
455

Fjerde scenen.

Fru Rangsjuk, Jesper, Lovisa, Malena.

Fru Rangsjuk. Men säg mig, min vän, hur skola vi bära oss åt med denna vår olydiga dotter? Jag har nu varit ihop med henne och på allt sätt bjudit till att få henne till att samtycka till giftermålet med grefve Valentin. Men det har allt varit fåfängt, utan blifver hon allt stadigt vid den tanke, hon en gång fattat för Leopold.

Jesper. Det gör mig alltför ondt, att hon inte vill följa sina föräldrars råd i en sak, som angår hennes eget bästa, och vet jag att . . .

Malena (kommer in och faller Jesper i talet). Här är en lakej ute ifrån herr Äreskänk med detta bref till herr öfverdiktatören. (Ger honom brefvet. Medan han bryter upp brefvet, säger)

Fru Rangsjuk. Nå, jag är rätt kuriös till att veta, hvad deruti står.

Jesper (läser). Jo, jag skall säga, hvad häruti står. Herr Äreskänk låter mig veta, att jag nu fått karakter af generaldiktatör.

Fru Rangsjuk (blir häröfver öfvermåttan glad, tar gubben i famn och säger:) Nå, nu kan jag väl säga, att lyckan stöter till att favorisera vårt hus, så mycket hon nånsin kan. Det är likväl inte länge sedan, vi voro så godt som ingenting och inte mera aktade än annat slätt och rätt folk. Deremot äro vi nu, himlen vare lofvad! på kort tid temligen högt uppkomne på äretrappan. Och hvem vet, om icke vi ännu torde få göra några steg högre upp på henne, innan leken lyktas?

Jesper. Ja, jag för min del är också rätt nöjd med denna tidning. Jag vill bara önska, att våra inkomster ville bli tillräckliga att föra staten med. För nu finner jag väl, att den inrättning, som vi gjort för öfverdiktatörstjenstens skull, lärer i många mål komma att ändras och förbättras.

Fru Rangsjuk. Utan tvifvel, min herre, måste det ske. För denna förra inrättningen kan omöjligen allt passa sig nu. Ack, om jag nu vore så lycklig, att min dotter ville samtycka till att bli grefvinna, så vore mitt nöje ännu mycket fullkomligare! (Betänker sig litet.) Dock, min herre, jag tror, att vi inte pressera denna sak så mycket angående grefve Valentin. Ty