en icke obetydligt medverkande orsak till det kort derefter skeende fredsbrottet med Ryssland. Men långt efter det att denna stundens hänförelse slocknat, ljödo Sinclairsvisans halft krigiska, hälft idylliska toner, och mången åldrig man i våra dagar torde ännu från sin ungdom erinra sig, huru han i sina föräldrars sällskapskrets hört sången om herden Celadon, som »på ljuflig blomsterplan sina lam utförde». Om diktens popularitet vittnar den omständigheten, att Kongl. Biblioteket äger omkring sjuttio olika upplagor deraf.
Diktens författare var en under frihetstiden icke obekant skriftställare, hvars namn numera dock endast är bevaradt i samband med denna visa. Något fullt bindande bevis för författarskapet finnes ej, men den här använda signaturen CelAdOn är den, hvilken Anders Odel vanligen begagnade sig af, och ingen har heller velat bestrida honom hedern af denna populära dikt. Om hans lefnadsomständigheter är just ej mycket att berätta. Han föddes 1718 i Vestergötland, var under sin mannaålder tjensteman vid manufakturkontoret och manufakturrätten samt dog 1773. Såsom författare var han ganska flitig och man äger icke så få politiska skrifter af hans hand.
Äfven högst populär var den andra af de ofvan omtalade visorna eller Hönsgummans visa, 1751 författad af en bland frihetstidens för öfrigt mindre bemärkta vitterlekare, kyrkoherden i Huddinge och Brännkyrka Olof Carelius (född 1702, död 1758). Tanken att under bilden af en herrgård skildra Sveriges öden under olika regenter kan svårligen kallas originell. Den politiskt allegoriska sagan uppstod i England under Carl II: s regering och fördes derifrån öfver till öfriga europeiska land; i Sverige behöfva vi blott erinra om Dalins saga om hästen, hans versifierade saga om Ängen m. fl. för att finna, att Carelius ej varit utan föregångare. Men den mest omtyckta af dessa allegorier var utan tvifvel Hönsgummans visa, hvilken ända in i senaste tid upplefvat en hel följd af upplagor och fortsättningar. Det politiska elementet är föga utveckladt i denna visa, och från den synpunkten tjenar dikten väl blott att åskådliggöra den rojalism, som trots frihetstidens halft republikanska statsskick likväl fans qvar på botten af det svenska folkets politiska uppfattning.
H. S.
