den enskilda fornforskningens, ur vetenskaplig synpunkt obestridliga rätt att skaffa sig nödig materiel, men de äro dock så tillvida betänkliga att de hos allmänheten lätt framkalla den föreställningen att kongl. akademien eger rätt att, när den så för godt finner, suspendera en till allmän efterlefnad påbuden förordning, hvars tillämpning i endast enstaka fall då måste väcka ovilja och bidraga att rubba tron på jemnlikheten inför lagen. Så länge en lag finnes, bör han tillämpas i det lilla som i det stora och en mild lag, som gör alla koncessioner obehöfliga, är i detta fall vida bättre än en, hvars stränghet förorsakar, att man helst undviker dess tillämpning äfven när förseelsen är fullkomligt gifven.
Af hvad jag sålunda haft äran anföra, lagdt till hvad af andra framstälts vid mötet i Vexjo, hoppas jag att det skall visa sig att en revision af den omförmälda lagens stadganden torde vara önskvärd; och då våra fornlemningars bibehållande i icke ringa mon beror derpå att fornminnesföreningarna åtaga sig den närmaste tillsynen öfver dem, så kunna dessa föreningars åsigter om lagens större eller mindre lämplighet icke rimligtvis frånkännas all betydelse. Åsyfta vi derföre med våra möten och diskussioner något mera än blott en tillfällig uppmärksamhet, så måste våra åsigter koncentreras, och frågan äfven från vår ståndpunkt erhålla den utredning vi kunna åstadkomma.
Till vinnande häraf vågar jag derföre föreslå mötet att till Svenska fornminnesföreningen hemställa:
att en kommitté af t. ex. 5 sakkunnige och erfarne män måtte utses med uppdrag att efter inhemtande af de särskilda fornminnesföreningarnas utlåtanden närmare undersöka om och i hvilka afseenden någon ändring af föreskrifterna i Kongl. Maj:ts nådiga förordning af den 29 November 1867 kan vara önskvärd och nödvändig.
Ett på detta sätt tillkommet kommittébetänkande, inlemmadt till kongl. Ecklesiastikdepartementet eller till kongl. Vitterhets-, Historie- och Antiqvitetsakademien kan icke lemnas utan afseende.
Direktör Södling berättade att han vid ett besök i konung Fredrik den VII:s fornsakssamlingar på Fredriksborgs slott funnit största delen deraf vara från Sverige. Hade ej den nuvarande lagen funnits, hade alla dessa saker troligen kommit till något svenskt museum och ej gått till utlandet.
Lektor Linder: Jag anhåller att få nämna, det Svenska
