Hoppa till innehållet

Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne12sven).pdf/13

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
5

Till vice ordförande utsågs i enlighet med styrelsens förslag lektor G. V. Sylvander från Kalmar och till mötets sekreterare, sekreteraren i Svenska Fornminnesföreningens styrelse, ingeniör P. E. Bergstrand.

Derefter började förhandlingarna öfver de i programmet uppställda öfverläggningsämnena.


1. Vårt land gömmer ännu i folklif, folkspråk, sägner och minnesmärken ett rikt, men obegagnadt material, som högligen förtjenar att af den fosterländska forskningen uppsökas och tillgodogöras, innan det utplånas och försvinner under inflytande af den nya allmänna odlingen. Huru skall den håg för fornforskningen, som på senare tiden väckts i flere af våra landskap, kunna till fullo göras fruktbärande, och huru skall en sammanslutning och ett ordnadt samarbete mellan de särskilda landskapsföreningarna åstadkommas?


Viceordföranden meddelade ett skriftligt anförande, som gick ut på bildandet, ej blott af nya fornminnesföreningar i landskapen, utan af smärre afdelningar i hvarje härad, med en bestämd organisation.

Lektor F. T. Blomstrand från Göteborg vände sig särskildt mot den ytliga bildningen hos folkskolelärarne och det förakt för det forna de så lätt kunna inge sina lärjungar, ett inflytande, hvilket borde motarbetas derigenom att man bibragte folkskolelärarne någon insigt i fornkunskap och aktning för vår gamla odling.

Dr Sohlman yrkade, att fornvännernas sträfvande borde ej blott gå ut på att uppteckna hvad som finnes, utan ock att bevara det från förstörelse, men ansåg tillika, att ett dylikt sträfvande ej behöfver råka i strid med den allt mer sig spridande upplysningen. Blott uppmärksamheten blir riktigt väckt på våra fornminnens betydelse, skall nitet för deras räddande och bevarande vakna till fullt lif. Han förordade tillika bildandet af nya landskapsföreningar, hvilka borde sluta sig till Svenska Fornminnesföreningen såsom en gemensam medelpunkt, utan att dock offra något af sin fria verksamhet.

Pastor C. J. Ljungström från Lidköping uttalade sig i samma syfte och påpekade särskildt, huru föga landskapsföreningarna nu, splittrade som de äro, förmå uträtta.