afslag å mitt förslag. Ändamålet med kommittéens tillsättande skulle ju vara att söka utfinna de grunder, hvarpå en ny förordning, bättre öfverensstämmande med eganderättens och den fria forskningens fordringar, borde byggas. Men då måste kommittéen naturligtvis förut känna den nu gällande lagens fel och brister så noga, att hon med stöd af denna undersökning kan tydligt och klart framlägga skälen för sitt yrkande på reformatio in capite et membris, en genomgripande lagförändring. En sådan reformation, tror jag, är för fornforskningens framtid i Sverige alldeles oundgänglig. Men, torde någon kunna invända: lagen är ju så ny. Jag svarar: deraf att den är ny, följer icke att den är god — erfarenheten har måhända redan ådagalagt motsatsen. Det har ej heller gifvits någon lag som varit ofelbar, huru god den än varit, eller som icke i sinom tid ansetts böra förändras. Jag vidhåller min åsigt om tillsättande af en kommitté för frågans utredning.
Medan jag har ordet, vill jag bemöta ett yttrande af hr Montelius, angående konung Fredrik VII:s fornsakssamlingar. Antiqvitets-museet på Fredriksborg innehöll före slottets brand en mängd fornsaker från Skåne. Huru de kommit dit, är lika litet obekant för mig som för den ärade talaren. Danmarks konung hade visserligen fått dem såsom gåfva eller, om man så vill, genom byte mot Dannebrogsstjernor. Deraf följer dock icke att de herrar, som gjort sådana gåfvobyten, bort vara fria från allt ansvar, så länge lagen belägger dylika handlingar med böter. Att ett slags smyghandel med antiqviteter i icke obetydlig skala bedrifves, torde för öfrigt hr Montelius hafva sig bekant. I Småland och Halland t. ex. finnas antiqvitetssamlare, hvilka betala ända till 2.50 à 3 R:dr lodet för smycken af silfver och äfven ganska hederligt för sådana af brons. Men den handeln kan icke förekommas genom något lagstadgande, ty ju mera lagen skärpes desto större blir lockelsen till dess brytande.
Jag återkommer till hvad jag förut sagt: här fordras en reformation af sjelfva lagens principer; huru och på hvad sätt, derom vill jag nu icke yttra mig, men när tiden kan vara inne att framställa den frågan, vill jag lemna äfven mitt ringa bidrag till dess lösning.
Lektor Blomstrand: Vid besvarandet af denna fråga har man naturligtvis i främsta rummet att se till huruvida den nu gällande författningen till fullo uppfyller sitt ändamål. Lagarne
