äro liksom allt annat menskligt i mer eller mindre mon ofullkomliga; och en så oskyldig sak, som tillsättandet af en kommitté, med uppdrag att taga i öfvervägande hvilka ändringar författningen kan behöfva, detta har jag icke trott skulle kunna möta något motstånd. Staten måste dock, såsom stående öfver den enskilde, hafva rätt att genom lagen begränsa den enskildes dispositionsrätt öfver sin jord, och jag anser det mindre betänkligt, om den enskilde härigenom skulle blifva oskyldigt lidande, än om gamla och dyrbara fornminnen förstöras. Lagstiftningen angående de fasta fornminnena bör utgå ifrån den grundsats att all mark, på hvilken fornminnen finnas, såväl som sjelfva fornminnena skall vara statens egendom, ej den enskildes. På hvad sätt man under nuvarande förhållanden skall komma derhän, det är en annan sak; men vi som här föra fornforskningens talan böra utan afseende derpå tydligt och bestämdt uttala den princip, på hvilken lagen, enligt vår åsigt, bör i detta afseende hvila. Dylik mark måste antingen utan lösen tillfalla staten eller också af honom inlösas. Hvad beträffar utförsel af fornsaker, så tror jag att denna skall af sig sjelf så småningom upphöra, utan att förbud deremot behöfver af staten utfärdas. I afseende på de i kyrkorna förvarade fornsaker bör tillsynen öfver dem tillkomma de särskilda provinsföreningarna; de böra utan synnerlig svårighet kunna se till att dessa fornsaker bevaras, vida lättare åtminstone än Vitterhetsakademien eller riksantiqvarien. Mycket finnes således att göra både i det ena och andra afseendet, och jag kan derföre icke annat än instämma med frih. Djurklou om tillsättandet af en kommitté.
Dir. Södling: Min afsigt var, då jag förra gången hade ordet, att endast lemna några faktiska upplysningar, ej att deltaga i den egentliga diskussionen. Rättigheten att meddela sådana torde i allmänhet i församlingar, sådana som dessa, vara oomtvistad, och trovärdigheten af dem torde ej heller i allmänhet ifrågasättas.
Amanuensen Eichhorn: Af den föregående öfverläggningen framgår ingenting annat, än en bekräftelse på hvad jag förut sagt, att nemligen forskningen hvarken kan delas i privat och officiell eller blifva annat än fri. Historien om vår fornforskning är ingenting annat än ett upprepande af våra gamla skråns historia: staten har varit skrået, vi andre bönhasarne. Näringsfrihet infördes år
