församlingsboarne blifvit ganska flitigt studerad, och t. o. m. så eftersökt, att många måst vänta längre eller kortare tid, innan de kunnat få låna den. Boken hade för allmogen der i orten blifvit en kärkommen och efterlängtad läsning. Ingenting hindrar att dylika skrifter kunna spridas öfverallt i landet. Vidare föreslog tal. att antiqvitetsakademiens stipendiater och andra tjenstemän skulle hålla offentliga föredrag rörande fornforskningen, t. ex. i folkskolornas lokaler, inom de socknar de genomresa.
Ingeniör Bergstrand ville ha ett museum i hvarje kyrka; på det sättet skulle intresset för fornminnena hos den stora allmänheten lättast både framkallas och underhållas. Konstnären bildas i allmänhet genom att se, ej genom att läsa; åskådningen kommer i första rummet, undervisningen, studiet ur böcker i det andra, och den satsen har sin tillämplighet såväl på den obildade som den bildade, kanhända mera på den förre än på den senare. Allmogen saknar dessutom i allmänhet tillfälle att studera skrifter i antiqvarisk väg; riksmuseet i Stockholm få de flesta aldrig se, och provinsmuseerna ej heller. Man borde då åtminstone söka bereda tillfälle för dem att betrakta de fornsaker, som finnas i hemorten. Slutligen önskade tal. att denna fråga och de fyra efterföljande måtte diskuteras på en och samma gång.
Dr Montelius: Meningen vore visst icke att hopa hvarken alla eller största delen af de gamla kyrkoinventarierna och minnesmärkena i statens historiska museum. Detta vore ock en omöjlighet, ty golfytan i museets medeltids-afdelning öfverstiger icke golfytan uti två à tre af våra vanliga kyrkor. Vidare vore det endast de vigtigaste af de ifrågavarande minnesmärkena, som man der velat hafva förvarade. Detta samlande skedde icke blott för att rädda dessa saker från förstoring, utan äfven för att söka åstadkomma att de blifva så mycket som möjligt bekanta. Statens historiska museum beses i medeltal af omkring 20,000 personer om året. Meningen med museet vore ju för öfrigt äfven att åt forskare och konstkännare lemna tillfälle att på ett ställe erhålla en öfversigt af medeltidens lif och kultur, såvidt dessa af tillgängliga minnesmärken låta sig bedömas. Tal. instämde i det förslag till resolution hr Eichhorn framstält, dock med den ändring, att de saker hvilka icke för kyrkan hafva något större intresse måtte deponeras uti statens historiska museum eller i provinsmuseerna.
Direktör Södling instämde i allo med hr Bergstrand.
