effekten beträffar, visar således Sveriges förbindelse med andra länder under dessa aflägsna tider ett mönster för statshushållning, som få stater nu för tiden kunna göra efter. Adamus Bremensis, som lefde på 1000-talet talar också om det allmänna välstånd, ja rikedom och öfverflöd, som på hans tid fanns i Sverige. ”Inga egodelar,” säger han, ”fattades Svenskarne: de hade rikedom på allt guld, silfver, präktiga hästar och kostbara pelsverk, allt sådant, hvaröfver andra falla i förundran, räknades af dem för intet.” I Ansgarii lefverne talas ock om Birkas ovanliga rikedom, och biskop Adalvard fick i Sigtuna 70 mark silfver för en enda messa.
Husfliten tillhörde i den gamla tiden ingalunda trälarnes arbeten, utan tvärtom ansåg — ända t. o. m. höfdingen och konungen, drottningen och prinsessorna — ingen det vara under sin värdighet att egna sig deråt, om också inom de olika klasserna arbetet stundom var något olika. Eddan och de gamla sagorna vitna på många ställen derom. Ett af de märkligaste intygen innehålles i Rigsmål, en af Eddasångerna, som förtäljer om huru, enligt den mythiska framställningen, de olika klasserna i samhället uppkommit ifrån tre ursprungliga familjer. Heimdal, under namnet Rig gästade jorden och dessa tre familjer. Deras olika lefnadssätt beskrifves. Först kom Rig till ett par gamla folk, Ae och Edda, som sutto vid den å golfvet brinnande elden. Allt var der simpelt och smutsigt. Edda fick en son, som erhöll namnet Träl. Han var grof, stark och ful, lärde sig binda bast och bära ris, och gifte sig med Thy (trälinna). De skötte svin, gödde åkern, vallade getter och grofvo torf. Hos trälarne finna vi således husfliten icke. I nästa hus bodde Afe och Amma.
Mannen slöjdade
trä till väfbom;
hans skägg var putsadt,
och lugg för ännet,
trång var hans klädnad,
och skrin på golfvet.
Der satt hans qvinna
och svängde tenen,
utsträckte famnen
lagade till väfven:
böjd var hufvudbonaden
remsa på bröstet,
duk om halsen,
dvergar (smycken) på axlarne.
Ammas son kallades Karl och han
lärde oxar tāmja,
plog att göra,
hus att timra,
och lador bygga,
kardor göra
och köra plog;
och hans hustru, Snör (den snälla) ”sattes under lin.”
