såväl till fornminnenas bevarande, som till väckande af folkets kärlek till hemjorden, fosterbygden, om i folkskolorna funnes sockenchartor, ifrån hvilka barnen, då de vore med den hemmastadda, finge öfvergå till läns- eller provinschartan, och från denna till Sveriges allmänna geografi.
Intendenten Lagerberg: Jag har af den föregående talaren blifvit helt och hållet förekommen, och vill derföre inskränka mig till att instämma med honom. På samma gång vågar jag dock uttala den önskan, att Svenska Fornminnesföreningen ville genom sina ombud i orterna gå i författning om utarbetande af små brochyrer öfver hvarje landskaps fasta fornlemningar, affattade efter förebilden af den utaf Nerikes fornminnesförening utgifna förteckningen, och låta utdela dem i provinsens alla folkskolor. Om så skedde, tror jag, att föreningen skulle hafva gjort en god gerning. Jag föreslår att mötet ville uttala en önskan i denna syftning. Hvarje elementarläroverk och folkskola bör dessutom ega en karta i relief öfver våra grafkummel, gånggrifter m. m. Allmogens intresse för våra fornminnen måste väckas; men detta kan ej ske på annat sätt än genom att bibringa honom kunskap om dem, hvilket lättast sker genom att i folkskolorna meddela undervisning i fornkunskapen. Det är ungdomen, som i första hand bör undervisas.
Folkhögskoleföreståndaren, kandidat Gödecke: Det är alldeles otvifvelaktigt att det just är på allmogen och dess kärlek för våra gamla minnen, som bevarandet af dessa i yttersta hand hvilar, och det har derföre för mig varit särdeles glädjande att under våra öfverläggningar få höra denna åsigt uttalas af alla de mötets medlemmar, som i diskussionen tagit del. Men då man sagt att det uti folkskolan vore bästa tillfället att sörja för allmogens upplysning i nu förevarande afseende, måste jag häremot opponera mig, på grund af den erfarenhet jag, såsom sjelf undervisande flere mera till åren komne af allmogens söner, vunnit. Ehuru jag erkänner att det är nödvändigt att redan i folkskolan taga itu med fornkunskapen, tror jag dock att det är nödvändigt att arbeta för ändamålet icke endast der, utan äfven i folkhögskolan. Lärjungarne i folkskolan äro barn, i folkhögskolan ynglingar eller män med vidgade vyer i jemnförelse med de förra. Otvifvelaktigt är att hos den växande ungdomen ett allt större och större fosterländskt intresse uppstår, och det är just detta
