från katholska tiden, lemnats obesvarad. Det är just i dylika fall, då staten ej gör hvad den bör göra, som den enskilde bör och måste träda emellan, och Svenska Fornminnesföreningen har här ett ganska vidsträckt fält att arbeta på.
Intendenten Lagerberg: Man klagar, och det med skäl, öfver den liknöjdhet många enskilda visa för på deras mark befintliga fornlemningar; men hvad skall man då säga derom att fornminnen på statens mark kunna få förstöras. Äfven tal. kunde derpå anföra ett exempel. I Mälaren ligger en ö, Fogdö, på hvilken finnes en kungsgård. Vid resningen af en majstång på denna kungsgårds egor upptäckte man en gammal ruin. Arrendatorn af kungsgården började genast göra sig kalken i ruinen till godo; ruinen blef ytterligare ruinerad. Någon officiell åtgärd till förhindrande häraf blef aldrig vidtagen, och detta oaktadt riksantiqvarien trodde sig med säkerhet kunna bestämma, att ruinen var återstoden af det på ön under katholska tiden existerande Cistercienserklostret. När statens fornminnen så handhafvas, huru skall man väl då kunna begära, att de enskilde skola vårda sina.
Prof. Scholander: Med anledning deraf att under diskussionen blifvit satt i fråga, huruvida icke äfven de under Kongl. Maj:ts och kronans vård varande fornlemningar böra anses innefattade under den här uppstälda frågan, anhåller jag att få, utan att derpå fordra något svar, hemställa huruvida icke frågan derom må anses besvarad i och med detsamma, som ibland föreningens medlemmar äfven finnas personer, hvilka hafva den direkta vården öfver dessa fornminnen sig anförtrodd. Jag är sjelf en ibland dem och anhåller derföre att, fastän part i saken, få lemna några upplysningar med afseende på några monumentala bygnader, som här blifvit anförda. Wadstena slott var ännu för några år sedan i det skick, att det kunde till sitt yttre underhållas mot skada af tid och åverkan. Riksdagen beviljade då ett anslag af 34,000 riksdaler, hvilka medel också under 2 à 3 års tid blifvit använda till att försätta slottet i ett till det yttre lämpligt skick. Att denna bygnad till sin massa blifvit ohjelpligt förstörd, detta har varit en statens ekonomiska angelägenhet, uti hvilken öfverintendentsembetet icke haft något att säga. De bastionerna förenande vallarne hafva blifvit nedrifna; öfverintendentsembetet, som sökt att så vidt som möjligt återställa slottets forna utseende,
