mötesdeltagarne inbjudna till en ståtlig sexa, vid hvilken de helsades med ett vältaligt föredrag af prosten L. G. Palmlund, hvarjemte åtskilliga andra tal höllos. Hemkomsten till staden inträffade först sent på natten.
Den 2 juni.
Kl. 10 f. m. samlades åter deltagarne i mötet å stadshussalen till fortsättande af öfverläggningarna. Sammankomsten öppnades med uppläsande af en skrifvelse från hr Richard Dybeck till Svenska Fornminnesföreningen, i hvilken han framlade sina tankar i flere af de ämnen, som utgjorde föremål för mötets förhandlingar.
Derefter företogos till behandling de återstående frågorna å programmet.
6. Anträffas svenska minnesmärken från äldsta tider med en
ornamentik af så egendomlig karakter, att den icke visar
spår af främmande inflytelser eller mönster?
Dr Sohlman öppnade diskussionen med en inledande
framställning. En utmärkt tysk konstforskare, C. Schnaase, har med
afseende på den gamla nordiska drak- och ormslinge-ornamentiken,
särskildt sådan hon förekommer på sniderier i de gamla norska
träkyrkorna, uttalat den åsigten, att densamma ursprungligen är
ersisk och blifvit från Irland samtidigt med kristendomen införd
till Norge, och han grundar detta sitt antagande på den
ormslingeornamentik, som man finner i gamla handskrifter, härrörande från
irländska kloster. Denna åsigt har funnit understöd af den
förtjenstfulle norske fornforskaren N. Nicolaysen, som, då han 1853
besökte den stora utställningen i Dublin, förvånades öfver den
stora likheten mellan ornamentiken i de vid nämnda tillfälle
utställda irländska klosterhandskrifterna samt träutskärningarna i de
norska stafkyrkorna. För sin del hade talaren icke kunnat
omfatta denna åsigt, utan kännt sig stämd emot densamma. Om
man nemligen skulle vilja antaga. att ornamentiken uti de gamla
