den gamle Erasmus af Rotterdam, som härom säger: ”paræmia est celebre dictum scita quapiam novitate insigne”, eller: ordspråket är en välbekant eller allmänt brukad och i en sökt form uttryckt sats, och en gammal engelsk författare (Jac. Howel), som säger att ordspråket skall hafva ”sense, brevity and salt” (mening, korthet och salt). Man torde, förenande kortheten med fullständigheten, bäst kunna definiera ordspråket såsom: en fyndig mening, en lärdom eller erfarenhetssats, uttryckt i få ord och satt i en viss välklingande stil, så att han lätt kan läras och minnas, och som lefvat eller lefver på folkets läppar. Ett godt ordspråk har således både en anmärkningsvärd mening och en väljudande rytmisk form. I allmänhet är den lärdom de innehålla kryddad med en viss naiv humor. som väl uttryckes med detta ordspråk:
Allvar och gamman falla väl samman,
hvilket lämpligen skulle kunna sättas såsom motto öfver hvarje ordspråkssamling. Ty knappast något annat betecknar så väl och sinnrikt både de nordiska ordspråkens egendomlighet och nordbons lynne öfverhufvud. Det harmlösa skämtet, den fina ironien, den uddiga bitande satiren, den sinnrika formen, och det ”på spiken” träffande i mening och uttryck, gifva, i förening med det ofta djupsinniga allvaret, ordspråken deras karakter. De ”falla” deri ”väl samman”. Allvaret är ofta doldt under skämtets drägt, och sanningen under den spelande qvickhetens.
Nordbon älskade alliterationen eller bokstafsrimmet, så i ordspråk som sång, och de förra äro stundom lemningar af gamla sånger eller hafva öfvergått i sången. Samma konsonant skulle nemligen återkomma två eller tre gånger i begynnelsen af de vigtigaste orden, eller ock kunde vokaler, men då helst olika, antingen i början eller inuti orden, göra samma tjenst som två eller tre lika begynnelsekonsonanter. T. ex.
Aldrig dör dom öfver dödan.
Det gräs gror som hägnas.
Gammal synd gör ny skam.
Gud föder bi och björnar (vänner och fiender).
Högt i hof äro hala trappor.
Skam och skada följas åt.
Stora ting skola börjas smått.
Sällan rykte utan rot.
Den aldrig gör illa gör sällan väl.
