Stundom delades satsen i två afdelningar, med hvar sin alliteration, såsom:
Den skall vaken vara, som gods skall gömma (l. vinna).
Få ord och fyndiga äro bättre än många och myndiga.
När dåren dömer, får stackaren skam (får den oskyldige lida).
Ibland omvexla bokstafsrimmen eller alliterationerna, likasom slingrande sig omkring hvarandra. t. ex.
Man gör mans gerning.
När änden är god, är allting godt.
Var snar att tiga och sen att tala.
Sjelfve rifvas ulfva, då de ej hafva kalfva.
Ofta finnas trifna händer under rifven kåpa.
Ibland finnes både bokstafsrim och slutrim — helrim eller halfrim — i hvilket fall ordspråkens form kan anses såsom den fullkomligaste, åtminstone den mest konstmessiga. Så det ur Konunga och Höfdinga Styrelsen hemtade ordspråket:
Det med synd kommer med sorg förgår;
Rättfånget gods med äran består; — och dessa:
Landsens seder, landsens heder.
Prisa varlig, lasta sparlig.
Hand hand tvättar, sten sten glättar,
God lön tungt arbete lättar.
Den sig blandar bland draf blir äten af svin;
Den sig blandar bland guld blir lagder i skrin;
och det vackra: Guldprof i glöd, vänneprof i nöd.
Ofta saknas både bokstafsrim och slutrim äfven hos de äldre; men der det förra finnes kan man vara temligen säker om deras ålder.
En ganska stor mängd af ordspråken innehåller direkta lefnadsregler, och man kan lätt styrka det påståendet, att väl knappast något land från sin hedniska forntid har någon ypperligare gnomisk poesi, lefnadsvisdom i sång och ordspråk, än den som tillhör de skandinaviska folken. Då de gamla sångerna nu ej äro i fråga, måste jag försaka tillfredsställelsen att från deras rika förråd på visdomsregler hemta bevis för detta antagande. I stället må till en början några få sådana regler, hemtade från ordspråken, anfōras, och vi skola i det följande finna flere.
Akte hvar sitt, låte annars fara.
Barn skall krypa, tills det kan gå.
