Den icke vet lyda kan icke bjuda.
Den kärt vill hafva skall ljuft låta.
Den sitt korn låter på ondan qvarn får illa malet.
Den skall luta som har lågan dörr.
Den som rörer i skarnet får orena händer.
En skäppa med ränto är ej hand full med visso.
Han åker icke illa som vända kan.
Hvars mans vän är hvars mans narr.
Kommer du till ulfva, så tjut som de.
Liten tufva vältar ofta stort lass.
Man skall vänta det bästa, men tänka på det värsta.
Hit höra ock bland andra sådana, som mana till klok begränsning af sina önskningar och sträfvanden, såsom dessa:
Sträck fot ej längre än fällen räcker.
Litet godt skall man ock högt skatta.
Det man icke kan få är bäst att vända hågen ifrå;
och det faderliga rådet till ynglingen, som lemnar hemmet:
Håll dig ren, var gerna allen, gör dig ej gemen,
så lär du väl aktas sen
.
Huru högt de gamle skattade kunskap och visdom visar Hávamáls ord:
Ej bättre börda man bär på vägen än kunskap mycken;
och ordspråk i mängd sådana som dessa:
Konst och lära ger bröd och ära.
Magt och mod vill ha vett i följe.
Lärdom ökar mandom.
Vis man är rik nog.
Vis man binder lyckan vid hjulet.
Konst vinner magt. Konsten ber ej om bröd, är mer än
egendom, fiskar ej fåfängt, o. s. v.
Vältalighetens lof förekommer likaledes, likasom konsten att tala och tiga i rättan tid inskärpes.
Bättre är mulakring (vältalig) än snutfager.
Den ej vet att tiga vet ej att tala.
Den som säger hvad han vill får ofta höra hvad han icke vill.
Framtal gör efterqval.
God ord äro bättre än guld.
Göm väl din tunga, så gömmer du din vän.
Myndig är icke mångtalig.
Tala är silfver, tiga är guld.
Tiga och tänka kan ingen man kränka.
Visdom har långa öron och stackot tunga.
