Hoppa till innehållet

Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne12sven).pdf/62

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
54

på ett rundt skaft ganska naturliga bandslingorna och den följande tidens ormslingor. Fyndet är af särdeles stor vigt äfven derföre, att vi härigenom kunna redan under det 5:te årh. e. K. spåra en, om också ringa början till nu ifrågavarande ornamentik.

Till det 6:te seklet e. K. f. och tiden deromkring[1] höra de i stor mängd inom Nordens skilda delar funna hängsmycken af guld, de s. k. guldbrakteaterna, vilka äro prydda med ormslingor. En sådan är den härbredvid (fig. 2) afbildade brakteat, som är funnen vid Rolfsered i Herrestad socken, Bohuslän, tillsammans med 4 andra guldbrakteater, — af hvilka två äro preglade med samma stamp som fig. 2, — och några spiralringar af guld m. m. Vid Thorslunda i Vånga socken, Östergötland, hittade man för några år sedan en spiralring af guld och 9 guldbrakteater[2], af hvilka 7 (eller 8) äro alldeles lika hvarandra och endast föga skilja sig från den här afbildade. Man känner för närvarande från Skandinaviens olika delar tillsammans öfver 100 guldbrakteater af detta slag, ehuru slingorna icke alltid äro lika vackra. Det synes vara anmärkningsvärdt, att man icke känner någon sådan brakteat från Gotland.

Att dessa smycken äro förfärdigade inom Norden är klart deraf att, under det de så talrikt äro funna här, känner man från andra länder blott några mycket få dylika brakteater med ormslingor. Det är egentligen endast i Kent, Englands sydöstligaste udde, som man påträffat dem. De äro någon gång funna i dervarande grafvar från anglosachsarnes hednatid, men hafva äfven af de engelska fornforskarne erkänts vara främlingar, hvilka

  1. Bevisen för denna tidsbestämning, hvilka här skulle föra oss för vida, komma att meddelas i fortsättningen af förf:s arbete ”Från jernåldern”, i hvars andra häfte finnes en beskrifning på alla skandinaviska guldbrakteater.
  2. De äro afbildade i ”Ny Illustrerad Tidning” 1869 s. 108, och ”Från jernåldern”, 2:a häftet, s. 45.