Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/12

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
6
SVEN NILSSON.

Denna lott att blifva utsända som kolonister träffade merendels den hemlösa lösdrifvareklassen, som der hade ingenting att förlora men hoppades att under en främmande himmel få sin ställning förbättrad derigenom, att de mera fingo sin frihet och ej voro underkastade den allt förtryckande aristokratien der hemma. Begärliga efter företag och äfventyr, och vana att kringfara på hafvet, voro de ej särdeles kära i fäderneslandet. Af det semitiska folkets medfödda begär efter verksamhet och vinst har man också förklarat tillkomsten af det stora antalet feniciska kolonier som funnos.

För fenicernas handel voro deras kolonier bäst på öarna; derför hade de från äldsta tider sina koloni-anläggningar på alla mindre öar kring kontinenterna[1]. Sådant var förhållandet på öarna längs Greklands kust. Kolonier kunde aldrig anläggas utan vapenmakt, och infödingarnas underkufvande[2]. Kanaaniterna voro krigiska, och detta beröm tillkommer isynnerhet Tyrierna. De utsände sitt unga raska manskap med vapen i hand för att tillkämpa sig främmande mark för nya bostäder. Det gick icke an att utsända blott några få för att anlägga en koloni, ty att dessa inkräktningar ej kunde ske utan strider, kunna vi lätt inse. Också finna vi att de första, som hitkommit med bronsen och som sannolikt varit anförare för kolonier, voro väl beväpnade med svärd, dolkar, lansar, sköldar och andra vapen. Också torde de ej sällan hafva behöft använda dem. Stundom måste de försvara sig mot angrepp, hvilket, såsom vi sett, Kiviksmonumentet antyder. Stundom blefvo de om natten lömskt öfverfallna af infödingarna, såsom t. ex. vid Tygelsjö[3]. Det gick således i forntiden till på samma sätt här mellan infödingarna och de invandrade asiaterna, som det nu tillgår i Amerika mellan infödingarna och de invandrade europeerna. Scenerna har endast ombytts på det sätt, att fördom var det Asien, som införde den första bildningen i Europa, sedan har det blifvit Europa, som infört den första bildning i Amerika.

Men det var ej blott i Tyrus som öfverbefolkningen tvingat styrelsen att utsända kolonister. Samma förhållande synes hafva varit på ön Gades, hvars invånare utgjorde en fenicisk koloni,

  1. Movers, p. a. st. s. 26.
  2. Movers, sid. 31 och 32.
  3. Stenåldern, 2:dra uppl., sid. 173.