som kallade ön Gardir, den omgärdade. Denna ö, som länge utgjorde upplagsplatsen för fenicernas handel på Medelhafvet och vesterhafvet, var stundom så öfverbefolkad att, oaktadt hon ej höll mer än 20 stadier eller en half tysk mil i omkrets, var antalet af dess invånare större än i någon annan forntidens stad, med undantag af Rom[1]. Det kan ej betviflas, att äfven från denna feniciska ö kolonier måste af statsmyndigheten, för ordningens bibehållande, tidtals utsändas.
Vi hafva genom förut anförda fakta kommit till visshet derom, att fenicerna mer än något annat folkslag brukade utsända kolonier till främmande länder både i Afrika och i södra och vestra Europa. Likväl omtalas ingenstädes, att någon fenicisk koloni blifvit anlagd i ett så nordligt land som Skandinavien. Denna tystnad bevisar likväl icke att ej någon sådan blifvit här anlagd; ty vi hafva ju redan bevis på en sådan i östra delen af Skåne, och vi skola framdeles ådagalägga, att här funnits ett icke ringa antal i andra trakter af landet. Den sannolikaste anledningen till ifrågavarande tystnad skola vi här omnämna.
Strabo, som häruti sannolikt stödjer sig på äldre författares uppgifter, berättar att ”i äldsta tiden voro fenicerna de enda som, för att idka byteshandel, seglade från Gades till Cassiterides (tenn-öarna, Britannien), men dolde denna segling för alla andra”[2]. Och Plinius öfverensstämmer i visst afseende härmed, då han säger, att Midacritus (skall vara misskrifning för Melkarth, Tyrus’ skyddsgud) var den förste som förde tenn från ön Cassiterides. Denna uppgift likasom Strabos bevisar, att redan under den mest aflägsna forntid fanns beröring mellan Gades och britanniska kusten. Att Gades stod i liflig beröring med Sidon och Tyrus, kan icke betviflas, och det intygas också af Movers. Men Strabo vet dessutom berätta, att fenicerna redan före Homeri tid innehade de bästa delarna af Spanien och Afrika. Oaktadt allt detta, dolde de dock för alla till och med att de fingo tennet till sin brons från kusten af Britannien; de yppade för ingen, att de seglade så långt upp åt Norden. Nu kan det måhända ifrågasättas, om de stannade här eller
