fortsatte seglingen längre fram. För så raska sjömän, sökande äfventyr och vinst, skulle det hafva varit besynnerligt och emot deras vanliga handlingssätt, om de stannat vid Britanniens kust och ej fortsatt seglingen uppåt Nordsjön längs Europas vestkust, och om de det gjort skulle de otvifvelaktigt der träffa bernsten, som också för dem var en särdeles kostbar handelsvara och som der fanns i stor mängd vid kusten af Danmark[1]. Att de träffat denna kust torde man äfven kunna sluta deraf, att redan Homerus omtalar att feniciska köpmän förde omkring bland annat kram äfven smycken af guld prydda med bernsten (Odyss. XV, 416, 460). Äfven omtalas en halskedja af guld prydd med bernsten (Odyss. XVIII, 295). Jag vet väl att somliga författare mena att detta electrum ej var bernsten, men Herodotus berättar dock, att både tenn och bernsten kom till Grekerna, som vi strax skola se.
Likväl visste fenicerna så utmärkt väl att dölja både hvar de hemtade tennet till sin brons och bernstenen till sina smycken, att till och med den vidt kringresande Herodotus, som skref sina berättelser 450 år f. K., icke kunnat få underrättelse hvarifrån tennet och bernstenen kom till Grekland[2], ja han hade ej oaktadt all möda kunnat af ett ögonvittne få någon underrättelse om ett haf, som låge bortom Europa åt vester till — och det var dock just detta haf, som fenicerna så ständigt beseglade, men hvarifrån de sannolikt afhöllo alla andra. En förvånande förmåga att hemlighålla! Hade den sin grund i någon helig ed af en hvar, som fick deltaga i dessa expeditioner? Dock hade slutligen Herodotus fått veta att ”så mycket är visst, att tennet och bernstenen komma till oss (till Grekland) från de yttersta landsändarna” (åt vester till); och detta är alldeles rigtigt, emedan bernstenen först långt senare blef sänd från Preussens kust.
Jag ville erinra om fenicernas obegripligt stora förmåga att hålla sina företag hemliga, för att visa orsaken dertill, att
- ↑ Werlauff, Bidrag till den nordiske Ravhandels Historie. Också vet Diodorus Siculus berätta Lib. V, cap. 21—23, sedan han omtalat Britannien och der förekommande tenn, att midt emot Schytien ofvan om Gallien ligger en ö, Basilia, till hvilken bernsten i stor mängd uppkastas af vågorna. Denna ö har senare forskare bevisat vara Wesseley som ligger vid kusten af Schlesvig, och som lär betyda vexelön d. v. s. byteshandelsön.
- ↑ Herodotus III, kap. 115.
