Doktor Montelius påminte derom, att man endast i grafvarne från stenålderns senare del funnit ben af husdjur, under det att sådane (med undantag af hundens) alldeles saknas i fynden från periodens äldre afdelning. Detta vore af vigt bland annat derför att det vitnade om ett framsteg i kultur som man vanligen icke är benägen att anse vara möjlig hos ett folk, för hvilket metallernas bruk är okändt.
Friherre Kurck: Beträffande det herr Montelius nyss
yttrat tror jag, att man bör, vid tal om förekomsten af
husdjursben i fynd från stenåldern, skarpare betona, att dessa fynd
förskrifva sig från slutet af stenåldern. Vi veta, att stenåldern
uppfyller en så ofantligt stor tidrymd äfven inom vårt land, att
högst olika förhållanden måste hafva varit rådande vid dess
början och vid dess slut. Dessutom är det tydligt att, då man är
enig om, att stenåldersfolket invandrat från söder, en ganska
betydlig tid måste hafva åtgått, innan det hann till
Vestergötland, och det är egentligen der man funnit spår af husdjur. Jag
medgifver, att sådana påträffats äfven i Skåne, men äfven der
kunna de grafvar, i hvilka fynden gjorts, hafva tillhört den
yngsta stenåldern. Det är alldeles tydligt, att de vildar, som först
bosatte sig här i landet, voro jägare och fiskare, och det är
alltså icke troligt, att de hade några husdjur. Bland hela det
ofantligt stora antalet funna stensaker har icke påträffats en
enda, som kunnat utgöra bevis för, att det folk, som begagnat
dem, varit jordbrukare. Jag tror alltså ej, att det är riktigt att
jemföra dessa våra urinnevånare med det folk, som lefde i
Schweiz’ pålbyggnader, ty detta sednare hade icke blott
husdjur, utan äfven åkerbruk. Man har nämligen bland ruinerna af
pålbygnader funnit alla våra nu odlade sädesslag, lin, o. s. v.,
hvilket bevisar, att det folk, som bodde der, stod på en
ofantligt mycket högre kulturgrad än det, som först uppträdde här i
landet. Jag tror alltså, att då man talar om stenåldersfolket
såsom egande husdjur, man bör tillägga, att detta var vid
periodens slut, ty vid dess början är det ej möjligt annat, än att
detta folk bestod af vildar.
