hade bestridt våra förfäders egenskap af vildar, nämligen af missförstådd patriotism, antogo nu de flesta, att landets egna inbyggare tillverkat bronssakerna. För min del kunde jag icke fatta detta, i synnerhet som den äldsta bronsen alltid är den bäst arbetade, både i anseende till form och sirater, samt dessutom har en del andra karakterer, som icke öfverensstämma med dem som man obestridligen måste tillägga stenåldersfolket. Så t. ex. äro på bronssvärden handtagen så korta, att de endast kunna af oss omfattas med tre fingrar. Jag kunde ej heller föreställa mig, att den man, som i går hade tillhuggit sina yxor och vapen af flinta, skulle i dag kunna smälta bronsen och gjuta sådana herrliga mästerstycken som de äldsta bronsvapnen; man måste nämligen väl skilja mellan den äldre bronsen och den yngre, hvilken senare icke är så väl arbetad som den förra och aldrig har samma sirater. På grund häraf icke blott antog jag, att det varit ett främmande folk som infört bronsen, utan jag vågade påstå, att detta främmande folk varit af semitisk stam, att det varit fenicerna. Det är just frågan härom, som vi i dag skola diskutera, och jag önkar att de herrar, som hafva något att derom nämna, ville vara så goda att uttala sin mening om min lilla afhandlings innehåll.
Jag ser här en ung man, som af alla svenskar förmodligen är den, hvilken bäst känner Fenicien, der han länge vistats och, om jag icke misstager mig, äfven är bosatt. Jag ber nu honom träda fram och säga oss sina tankar i detta ämne, ehuru det visserligen kan synas vågadt att dertill uppmana en sådan kännare.
Doktor Carlo Landberg: Med samma darrande hand,
hvarmed jag nalkades den feniciska fornåldern, då jag för
första gången på Feniciens jord gick att utforska densamma, med
samma darrande hand nalkas jag nu detta verk af den nordiska
fornforskningens Nestor, då jag vågar dervid göra några få helt
obetydliga anmärkningar.
Om något af de gamla feniciska skelett, som jag gräfde upp ur Saidas nekropol, kunde få lif och förmådde läsa detta verk, så skulle de i sanning utropa: detta är något märkvärdigt! Jag har läst igenom denna afhandling icke en, utan flere gånger, och fastän jag, som länge vistats i Orienten, der allt
