funnos åtskilliga bofvar är mycket riktigt, ty ännu finnas blott sådant folk i Fenicien och i Orienten öfver hufvud. Att så äfven var i forntiden kunna vi se deraf, att de gamla grekiska författarne aldrig tala om de högsinta fenicerna, som af merkantila intressen drefvos att civilisera den öfriga verlden, utan alltid kalla dem »de ljugande fenicerna». — Att fenicerna seglade till England och der hemtade tenn är mycket troligt, men med frågan, huruvida Britannien är det samma som Cassiteriderna, har jag icke sysselsatt mig. — Sedermera talas i afhandlingen om bernstenen. Vid sista arkeologiska kongressen utvecklade jag, huru stor rol bernstenen spelade i Fenicien. Jag uttryckte ock den förmodan, att densamma, innan fenicerna sjelfva hemtade den i Norden, genom en transitohandel öfver kontinenten kommit dem till handa. — Att fenicerna visste dölja sina handelsvägar för andra folk är också mycket sant. Ännu dölja de nästan allt hvad de veta, och således har äfven i det fallet nationalkarakteren icke förändrats. — På sid. 9 fäster professor Nilsson uppmärksamheten på lokalnamn, härledda af Baal eller Balder. Äfven i Orienten finnas lokalnamn, i hvilka Baal ingår; Mekka är ingenting annat än Baals by. — Derpå kommer professor Nilsson till hällristningarne, som han vill hänföra till det feniciska inflytandet, och jag må bekänna, att det är just detta som i så hög grad frapperat mig. Jag har haft den sällsynta lyckan att kunna föra med mig några feniciska mynt, som jag sjelf gräft upp i Fenicien, och de på dem afbildade fartygen erbjuda den mest storartade likhet med hällristningarnes fartygsformer. Jag finner äfven fullt semitiska uttryck i hällristningarnes figurer, med hvilka jag funnit alldeles analoga typer under mina gräfningar, och vi se äfven i dessa figurer prof af den orgielust, som sedan vann sin höjdpunkt under vikingatiden. — Sedermera genomgår professor Nilsson de fartygsformer, som kunna jemföras med hällristningarna, och kommer slutligen till dem, som blifvit honom meddelade af baron Stiernstedt, och som båda äro tagna från feniciska mynt. Dervid förekommer det märkliga, att på dessa feniciska fartyg äro båda stäfvarne uppstående och det ena af dem har ett roder, som är löst från fartyget, och båda äro äfven försedda med åror. Professor Nilsson har betonat, »att dessa fartyg, sedda från sidan, äro baktill bågformigt afrundade, framtill urgröpta med
