kölen mer eller mindre framstående i en kant eller spets». Att skeppen äro försedda med åror är fullt feniciskt, ty ännu segla Feniciens invånare aldrig utan åror. Att hällristningarnas fartyg hafva talrik besättning, är också ganska betecknande, ty ingen fenicisk båt går ut med några få man, emedan de aldrig egas af en person, utan alltid af ett kompani. Således måste man på ett feniciskt fartyg alltid finna en massa besättning. — Professor Nilsson talar derpå om de af fenicerna till Norden medförda lerkärl och bronsvaror. Bronsen var i Fenicien af utomordentligt stor vigt, den finnes der i sådana massor, att man derom icke kan göra sig någon föreställning, och jag kan säga, att i hela Orienten jernet icke spelat sådan rol som i Norden. Bronssakerna hafva i Orienten alltid funnits i större mängd än de af jern, och ännu i dag användes icke jern till husgerådssaker utan alltid brons. Att bronsen förr funnits i stora massor, bevisas äfven af kilskrifterna, som ständigt uppräkna, huru många kärl af brons, som togos af den eller den assyriske konungen från fenicerna. — Slutligen talar professor Nilsson om palmqvisten, fenicernas käraste symbol. Man har trott, att landets namn kommer af Phoinix, som betyder palm, emedan Feniciens äldsta gudinna dyrkades i form af ett träd, och synnerhet palmträdet var henne helgadt. Palmqvisten såsom symbol kan man spåra icke blott i den äldsta civilisationen, utan äfven långt in i Alexanders tid, och derföre må det icke förundra oss, om vi finna den afbildad icke endast i moderlandet utan äfven i kolonierna.
Jag måste således erkänna, att om man med kritiskt sinne betraktar dessa af professor Nilsson framdragna omständigheter, så kan man icke annat än förvåna sig öfver deras slående bevisningskraft, och jag slutar med hvad jag började, nämligen att, om någon af de gamla fenicer uppstode ur sin graf, så skulle han om detta verk utropa: det är något märkvärdigt!
Doktor Montelius: Det är något svårt att på den korta
tid, som är tillmätt en talare vid detta möte, ingå på en
utredning af denna lika invecklade som vigtiga fråga. Emellertid
torde det tillåtas mig att framställa ett par omständigheter, som
synas mig böra tagas i betraktande vid frågans bedömande. —
