Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/15

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
9
SPÅR EFTER FENICISKA KOLONIER I SKANDINAVIEN.

historien ej nämner ett ord om feniciska kolonianläggningar här i Norden. Och dock veta vi nu, att de funnits temligen talrika och att deras anläggning tillgått på samma sätt som annorstädes: att de först sände ut ett eller annat handelsskepp för att inlåta sig i byteshandel med de infödda halfvildarne och derigenom speja, om der förefunnes sådana produkter, att det kunde anses lönande att der anlägga en koloni. Jemf. s. 22. Just af den anledning, att de af sina spejare fått underrättelse att här var tillgång till hvarjehanda för dem nyttiga produkter, bernsten ej blott vid Nordsjöns kust utan äfven vid Skånes Östersjökust (deraf namnet Raflunda), foderverk och annat, var det väl att de anlade kolonier härstädes.

Under ofvannämnda förhållanden inser en hvar att, då de så sorgfälligt dolde sin segling till Cassiterides, måste de ännu mer dölja sin segling längre upp åt Norden, och att således om feniciska kolonier blifvit hit uppsända, hafva vi icke kunnat få någon kännedom om dem på annan väg än genom de företag och inrättningar, efter hvilka kolonisterna sjelfva qvarlemnat spår i landet. Men sådana qvarlemnade spår efter semitiska kolonister finnas här icke just få i södra och mellersta Sverige och äro dels af religiös dels af profan natur. Till de förra räknas lokal-namn med Baal (eller Balder) och sådana finnas här åtskilliga: Balsberg, Balsby, Bals offersten, Baals redan nämnda symboliska bild käglan och Baals eller Baldersfesten, som firades ännu i min ungdom med dans kring upptända bål på höjderna midsommarsafton; och hit kan äfven räknas allmogens bruk att just samma afton insamla medicinal-växter såsom under solgudens fest varande kraftigast verkande. Till de senare eller de profana spåren efter de semitiska kolonisterna, räknar jag hällristningarna som finnas i stor mängd gruppvis strödda öfver södra och mellersta Sverige.

Dessa hällristningars tillkomst har blifvit på olika sätt förklarad af skilda författare; somliga hafva ansett dem tillhöra stenåldern, andra jernåldern; hvad mig beträffar ansåg jag dem tillhöra vikingatiden, dertill föranledd af de ohyggliga orgier, som på dem aftecknas och som jag ansåg endast kunna förklaras genom råa vikingars sysslolösa lif, då de här i hemmet tillbringade vintrarna efter eller mellan plundringstågen om somrarna. Men jag borde hafva kunnat inse, att de ohyggliga scener som