århundraden, så följer deraf att såsom ett minimum af tid bronsålderns början i Norden ansetts böra sättas till begynnelsen af det sista årtusendet före Kr. f. Emellertid är det för ögonblicket ingenting som talar emot, att bronsåldern i Norden kan hafva börjat tidigare. Detta är af vigt för den nu föreliggande frågan derföre, att om bronsåldern började tidigare, så är det mindre sannolikt, att det resonnement, som d:r Landberg nyss förde, kan vara fullt bevisande. Han fästade nämligen uppmärksamheten på, att fenicernas färder åt vester började omkring år 1200 före Kr. och således temligen väl sammanföllo med den antagna början af Nordens bronsålder. Denna fråga har varit behandlad flere gånger förut, och doktor Hildebrand har bland annat påpekat ett förhållande, som härvid måste vara af stor vigt. Han har nämligen sökt visa, att fenicerna måste hafva känt jernet mycket tidigare, än de kunde sträcka sina handelsförbindelser utom Medelhafvet; jag vill blott nämna, att ett sådant uttalande skett, och att det har goda skäl för sig. Det som emellertid är allmänt kändt är, att fenicerna redan omkring 1000 år före Kr. kände jernet. Om nu bronsåldern började långt före sistnämnde tid, så är det föga sannolikt, att fenicerna redan vid den tiden hunnit ut ur Medelhafvet och kommit med sina kolonier till Norden; har åter bronsåldern börjat här år 1000 eller senare så vore det besynnerligt, om det feniciska inflytandet fört hit bronsen, då de sjelfva redan egde jernet. Man råkar således vid antagandet af bronsålderns feniciska ursprung in i en motsägelse, ur hvilken man ej utan åtskilliga svårigheter synes kunna reda sig. — D:r Landberg har fäst uppmärksamheten på den stora bronsrikedomen i Fenicien. Det är en sak som jag naturligtvis icke kan bestrida, men frågan gäller här icke om det varit godt om brons i Fenicien, utan om den feniciska bronsen liknar den nordiska eller icke. Visar det sig vid en sådan undersökning, att den nordiska bronsen icke liknar den feniciska, så är det klart, att det förhållandet, att det finnes och funnits massor af brons i Fenicien är något som icke har med frågan om den nordiska bronskulturens ursprung att göra. — D:r Landberg nämnde också något om Kiviksmonumentet och grafformerna. Jag kan icke instämma med honom deri, att denna graf skulle genom sin form antyda något feniciskt ursprung. Det är nämligen genom långvariga
