ifrån, ty till Skåne har han påtagligen kommit från danska öarna, der han talrikast funnits, och dit synes han mig hafva kommit sjöledes. Detta var fenicernas egentliga väg, och på den har bronsen lättast kunnat föras.
Intendenten Malm: Jag anhåller, att det måtte tillåtas mig
att träda upp och säga min egen tanke om dessa
hällristningarnas fartyg, ehuru denna tanke ännu ej för mig uppträdt såsom
en obestridlig sanning. Under mina mångfaldiga vandringar i
Bohuslän har jag mången stund stannat vid dessa målningar,
som i min tanke stundom äro bättre utförda än vissa
landskapstaflor från vår tid. Jag har då icke kunnat göra mig fri
från den föreställningen, att uti dessa taflor låge något annat än
afbildningar af strider. Jag tror, att de afbilda fornfolkets lif i
allmänhet. På en hällristning se vi ju tydligt en man vid en
plog med anspann för. Jag tror att detta är en vigtig bild;
men det finnes också andra bilder, som tala om det dagliga lifvet,
och jag tror, att flertalet af dessa figurer, som ansetts såsom
fartyg, icke föreställa sådana. Till en början vill jag bemärka,
att professor Nilsson uttryckligen säger, att på Holmbergs
afbildningar finnas blott två fartyg med åror, samt att Berzelius
yttrade en gång: »de äro slädar allesamman, och det är
lättsinniga pojkar som huggit in dem». Åberg bemötte honom, och
efter den tiden hafva alla dessa fortskaffningsredskap utan
undantag ansetts för att vara fartyg. Jag skulle aldrig hafva
kommit till en annan åsigt, om icke, då jag en stormig dag låg på
kusten, jag tagit mig för att visitera lidret hos bonden, der jag
bodde, och betrakta hans redskap. Der fick jag se ett
underligt redskap. Jag frågade hvad det var. »Det är en släde,»
sade han, »som vi använda för att köra hem vårt hö». Hvad
som strax förvånade mig var dess stora likhet med flertalet af
de afbildningar på hällristningarna, som anses föreställa fartyg.
Jag tog derföre en ritning af släden, hvilken jag nu har äran
förevisa. När nu den här afbildade figuren är kompletterad med
sin häck, så se vi förklaringen öfver hvad som ansetts vara
manskapet på fartygen. Denna är visserligen icke så utsirad i
förstäfven som många på hällristningarna, men det anser jag ej
vara af någon vigt. På två särskilda hällristningar är en man
afbildad på ett sätt, som enligt min tanke antyder, att han står
