Österlandet är lika, eller ock derpå att ett främmande inflytande, som i någon bestämd grad står i förhållande till Orienten, här gjort sig gällande. Det är det sista jag för min del är mest böjd att antaga, men huru det gått till kan jag icke säga. Ett faktum är emellertid, att t. ex. våra Dal-drägter i deras särskilda delar, att våra väfnader, af hvilka vi äfven här i den tillfälliga utställningen se vackra prof, att utsirningen i färg af våra husgeråd från gamla tider förete dels sirater, dels färgsammansättningar och dels enkla färger som äro bestämdt österländska. Detta förhållande är först, så vidt jag vet, påpekadt af den utmärkte forskaren professor Falke i Wien, som besökt Sverige. Han har ock rätt att yttra sig i frågan, ty han är föreståndare för det stora museet i Wien och har alltså mer än någon annan haft tillfälle att sätta sig in i hithörande förhållanden. Hans åsigt är, att svenska folkets färgsinne hvilar på ett starkt ursprungligt orientaliskt inflytande, som icke förmedlas af någon öfvergång från Ryssland, Ungern eller andra åt samma håll liggande länder. Jag vill som sagdt icke framställa någon hypotes, utan har blott velat påpeka ett faktum, som troligen blir allt mera bekant för oss, och om detta sedermera kan sättas i förbindelse med de frågor, som här äro före, så vore det mig mycket kärt.
Herr Mandelgren: Jag har begärt ordet derföre att jag
velat, enligt hvad jag förut yttrat, för mötet framlägga några
ritningar af hällristningar, hvilka jag här ber att få förevisa. —
Jag får för öfrigt tacka professor Nilsson för den åsigt i frågan,
som han för oss utvecklat, men jag vill fästa uppmärksamheten
på, att det finnes en del andra personer som påstå, att alla
hällristningar äro från bronsåldern. Detta kan jag icke gå in på.
Vi hafva hört, att på hällristningar i Bohusläns skärgård finnas
fartygsafbildningar som likna slädar, men det finnes äfven
andra saker som antyda dessa teckningars förbindelse med den
senare romerska tiden. Betrakta vi hällristningarna på andra
ställen i landet, så finna vi, att hällristningarna blifva yngre ju
längre norr ut vi komma. De i Skåne äro de äldsta; de, som
äro funna på Södertörn, har jag icke haft tillfälle att få se;
men deremot har jag undersökt dem som finnas vid Nämdforsen
i Ångermanland, och hvilka en viss tid af året öfversköljas af
