Doktor Montelius: Jag måste börja med det samma som professor Nilsson, eller att så många frågor nu äro framstälda, att jag icke vet, hvilka jag skall välja ut för att besvara. För att börja med slutet så ber jag att få rikta några ord mot d:r Landbergs senaste anförande. Han sade att, då jag låtit jemka med mig med afseende å tiden för bronsålderns början, så kunde han göra det samma med afseende å tiden för fenicernas handelsfärder. Jag har dock alldeles icke låtit jemka med mig, utan blott hänvisat honom till hvad jag verkligen sagt. Det är för öfrigt en betydlig skilnad mellan att »jemka» på början af Nordens bronsålder och att göra detsamma med fenicernas färder vester ut. I förra fallet hafva vi ingen ting annat än ett minimum af tid att hålla oss vid, och det hela ligger helt och hållet utom den skrifna historien; vi måste nämligen småningom från den historiska tiden tränga tillbaka i den förhistoriska. Helt annorlunda förhåller det sig med fenicernas handelsfärder vester ut. Angående dem hafva vi så många historiska uppgifter att hålla oss vid, att jag tror, att det torde vara ganska svårt att der låta jemka med sig, utan att lemna den historiska sanningen i sticket.
I afseende på den fråga, som nu närmast föreligger, eller den af professor Nilsson framlagda, intressanta jemförelsen mellan de nordiska och de feniciska fartygen, så vill jag blott fästa mig vid en liten omständighet, som jag icke hört blifva betonad. Jag nämner den icke derföre, att den torde hafva någon afgörande vigt i frågan, utan derföre att det synes mig, att den bör för fullständighetens skull anföras. Jemför man de ifrågavarande fartygen, så finner man i fig. 12 och 12 a uti afhandlingen två fartyg af ganska stor likhet. Men på den senare figuren finner man i ena stäfven — professor Nilsson antager, att det är aktern — ett utsprång, som på teckningen är riktadt åt höger. Detta utsprång saknas helt och hållet på fig. 12. På samma sätt finnes hos fig. 13 a ett utsprång, som saknas hos fig. 13. Jag upprepar emellertid, att jag icke vill påstå, det denna omständighet är af någon synnerligt stor betydelse. — Vid denna frågas behandling är det deremot af vigt, att man har klart för sig, huruvida det bör antagas, att dessa fartyg äro inhuggna af landets egentliga invånare eller af inflyttade kolonister, huruvida de äro inhuggna af personer, som haft
