originalen för sig eller ej. Då jag tror det vara svårt att bevisa det senare, antager jag, att bilderna äro utförda af landets invånare, och att de haft fartygen för sig. — Det är en omständighet, som jag kanske ännu bör omnämna, emedan den är af vigt och står i förbindelse med det ämne vi här afhandla. Jag föreställer mig nämligen att, om den äldsta bronsen kommit hit med feniciska kolonister, som anländt sjövägen, så borde man äfven i vestra Europa finna brons lika med den nordiska. Enligt den åsigt, som tillskrifver bronsålderns uppkomst åt fenicerna, hafva nämligen dessas kolonier betäckt hela vestra Europas kuster. Det förefaller mig då alldeles nödvändigt, att de bronsarbeten, som blifvit af feniciska kolonister förda till Frankrike, Irland och England, borde likna dem, som från samma fabriker i Fenicien blifvit förda till Norden. Så är emellertid icke fallet. Man känner mycket väl de äldsta bronserna i Norden och, åtminstone med min uppfattning af hvad en typ vill säga, tror jag, att man måste säga, att i vestra Europa finnes icke någon af de typer, som äro karakteristiska för den äldre bronsåldern i Norden. Jag kan icke ingå på någon bevisning af detta påstående, emedan för en fullständig sådan vore nödvändigt att framlägga teckningar af alla bronsålderns fynd i vestra Europa. Om emellertid den uppgiften är riktig, att i vestra Europa icke finnas samma typer som här, så synes det mig icke möjligt, att dessa äldsta bronsföremål kunna vara införda sjövägen vester ifrån af samma folk, som förut koloniserat vestra Europa.
Intendenten Malm har gjort ett försök att lösa frågan, som icke är alldeles nytt. Han har nämligen sökt visa, att de flesta af hällristningarnas fartyg icke äro sådana utan slädar; såsom fartyg kunde endast anses de, som voro försedda med åror och menniskobilder med hufvuden. Detta kunde vara mycket riktigt, så vida alla menniskobilder från bronsåldern hade hufvuden. Jag har i en uppsats rörande fartygen under hednatiden, som trycktes för några år sedan[1], uppstält en liten serie af hällristningsfartyg. På de första har manskapet både hufvud, kropp, armar och ben; på andra äro endast hufvudet och den öfver relingen uppskjutande delen af kroppen tecknade, under det att på de sista, och vanligaste, hvarje man är antydd
- ↑ I »Ny Illustrerad Tidning», 1872, sid. 394.
