Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/151

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
121
ONSDAGEN DEN 16 JUNI. ANDRA FRÅGAN.

inflytande eller på andra förhållanden, möjligen likartade med dem som vi känna från det språkliga området. Vi veta nämligen alla, att det finnes stor likhet mellan de germaniska språken i norra Europa och de indiska; men vi veta äfven, att detta är beroende på gemensamt ursprung, och icke på någon omedelbar inverkan från Indien på Norden eller tvärt om. Finner man nu två filologiska eller arkeologiska företeelser liknande hvarandra hos två olika folk, så kan detta bero antingen på ursprunglig gemenskap, d. v. s. derpå att de båda folken ursprungligen lefvat tillsammans och sedermera flyttat hvart åt sitt håll; eller också kan det bero på direkt lån, eller derpå att från det ena folket en inverkan utgått som medelbart nått det andra. Det finnes alltså i allmänhet tre möjligheter att förklara en likhet i arkeologiska företeelser; och då nu en sådan likhet är uppvisad, är det forskarnes skyldighet att se till, hvilken af dessa möjligheter i detta fall har största sannolikheten för sig. Då emellertid den nu förevarande frågan först på sista tiden blifvit väckt, kunna vi ännu ej så snart hoppas att få den samma med tillförlitlighet besvarad. Mig förefaller det sannolikast, att dessa likheter i afseende å fartygen, om de verkligen finnas, bero på en från Orienten utgången kulturström, som slutligen hunnit hit, och att således beträffande dem samma förhållande gjort sig gällande som i fråga om bronsåldern i allmänhet. Ehuru bronssakerna i Orienten icke äro identiska med dem i Norden, finnes det dock säkerligen ingen här, som icke delar professor Nilssons åsigt om att bronskulturen ursprungligen kommit från Orienten. Skiljaktigheten gäller endast, huruvida denna metall blifvit hitförd genom en medelbar eller omedelbar förbindelse mellan Österlandet och Norden.


Professor Nilsson: Jag skall i allra största korthet bemöta något af det doktor Montelius nu senast yttrat. Först har han påstått, att fenicernas handelsfärder icke skulle hafva börjat så tidigt som blifvit påstådt, samt att vi af historien skulle känna, när dessa färder tagit sin början. Men det kan ju mycket väl hända, att denna skeppsfart och handel i Norden pågått i flera århundraden, innan vi kunnat veta något derom af historien. Man har ej bevis för att fenicerna vid den tiden kände en enda bokstaf; färderna kunde ju alltså hafva skett