Då ingen annan önskade yttra sig i denna fråga, öfvergick man till den åttonde:
Finnas i vestra Sveriges folkspråk och ortnamn några spår
deraf, att ett icke-germanskt folk en gång bott i denna del af
vårt land?
Herr Ryttmästaren von Möller, som blifvit förhindrad att
sjelf deltaga i mötet, hade såsom ett bidrag till frågans
utredning låtit bland mötets medlemmar utdela en förteckning på
åtskilliga i vestsvenska landskapsmål förekommande ord, hvilka
han sökt förklara genom hänvisning till liknande ord i de
keltiska språken.
Följande bref från ryttmästaren v. Möller till Föreningens
sekreterare upplästes derefter af den senare: Hindrad att
tillstädeskomma vid Svenska Fornminnesföreningens möte i
Göteborg, får jag anmoda Eder, att till de ledamöter, hvilka intressera
sig för den åttonde frågan öfverlemna bifogade ordlista — ett
försök till svaromål å frågan. Ordförteckningen hade kunnat
mångdubblas, om frågan utsträckts till vårt fornspråk och våra
landskapsmål i allmänhet. Jag har förbigått våra ortnamn.
Ehuru väl det synes, som om åtskilliga af dessa icke kunna ur
inhemskt språk härledas, torde dock deras likhet till ljud och
betydelse med något annat språk icke omedelbart berättiga till
slutsatser, som af frågan antydes. Fruktande att kunna förirra
mig på afvägar, hvilka i sådant hänseende beträdts af åtskilliga
tyska keltomaner, t. ex. Keferstein, Mone o. fl., har jag endast
sysselsatt mig att söka återfinna sådana skandinaviska ord i de
keltiska språken (Gaeliska, Iriska, Walesiska och Bretonska),
hvilka saknas i de germaniska. Att jag härvid begått åtskilliga
misstag, fruktar jag att filologen skall utfinna. Men en
vetenskaplig språkforskare, Holmboe, har i sin afhandling »Norsk och
Keltisk» (Christiania 1851) sökt bevisa, »at det norske og de
keltiske Sprog have af hverandres Ordforraad optaget meget,
som ej lader sig forklare af et fælles Ursprog alene, men maae
være begrundet sildigere, langvarig Berörelse»; jag vågar
derjemte tro, att om våra språkforskare ville egna tid åt en
genomförd jemnförelse mellan de keltiska och skandinaviska språken,
de icke skulle kunna förklara de hundratals keltiska ord, hvilka
förefinnas i sistnämnda språk men icke i fornhögtyskan eller
