Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/159

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
129
TORSDAGEN DEN 17 JUNI. SJUNDE OCH ÅTTONDE FRÅGORNA.

Då ingen annan önskade yttra sig i denna fråga, öfvergick man till den åttonde:


Finnas i vestra Sveriges folkspråk och ortnamn några spår deraf, att ett icke-germanskt folk en gång bott i denna del af vårt land?


Herr Ryttmästaren von Möller, som blifvit förhindrad att sjelf deltaga i mötet, hade såsom ett bidrag till frågans utredning låtit bland mötets medlemmar utdela en förteckning på åtskilliga i vestsvenska landskapsmål förekommande ord, hvilka han sökt förklara genom hänvisning till liknande ord i de keltiska språken.


Följande bref från ryttmästaren v. Möller till Föreningens sekreterare upplästes derefter af den senare: Hindrad att tillstädeskomma vid Svenska Fornminnesföreningens möte i Göteborg, får jag anmoda Eder, att till de ledamöter, hvilka intressera sig för den åttonde frågan öfverlemna bifogade ordlista — ett försök till svaromål å frågan. Ordförteckningen hade kunnat mångdubblas, om frågan utsträckts till vårt fornspråk och våra landskapsmål i allmänhet. Jag har förbigått våra ortnamn. Ehuru väl det synes, som om åtskilliga af dessa icke kunna ur inhemskt språk härledas, torde dock deras likhet till ljud och betydelse med något annat språk icke omedelbart berättiga till slutsatser, som af frågan antydes. Fruktande att kunna förirra mig på afvägar, hvilka i sådant hänseende beträdts af åtskilliga tyska keltomaner, t. ex. Keferstein, Mone o. fl., har jag endast sysselsatt mig att söka återfinna sådana skandinaviska ord i de keltiska språken (Gaeliska, Iriska, Walesiska och Bretonska), hvilka saknas i de germaniska. Att jag härvid begått åtskilliga misstag, fruktar jag att filologen skall utfinna. Men en vetenskaplig språkforskare, Holmboe, har i sin afhandling »Norsk och Keltisk» (Christiania 1851) sökt bevisa, »at det norske og de keltiske Sprog have af hverandres Ordforraad optaget meget, som ej lader sig forklare af et fælles Ursprog alene, men maae være begrundet sildigere, langvarig Berörelse»; jag vågar derjemte tro, att om våra språkforskare ville egna tid åt en genomförd jemnförelse mellan de keltiska och skandinaviska språken, de icke skulle kunna förklara de hundratals keltiska ord, hvilka förefinnas i sistnämnda språk men icke i fornhögtyskan eller