hörande Öxabäck. Äfven på östra sidan har Kind öfverskridit Ätrans floddal och inträngt i Nissans, der Ljungsarp och Ölsremma socknar uppstått kring ett af denna ås tillflöden, men också är gränsen här af naturförhållanden betingad, då den mot Mo härad utgöres af stora och otillgängliga mossar.
Efter denna redogörelse för häradets naturbeskaffenhet skola vi tillse, hvad fornlemningar och fornfynd kunna upplysa om Kinds äldsta bebyggare. Mycket är det icke, ty på få ställen synes »medelgrafningen» eller skattletandet varit så ohejdadt som här, men något kan ändock slutas äfven af det lilla, som bevarats. Att Kind redan under stenålderns aflägsna dagar icke varit alldeles öde, skönjes af de spår efter folk, tillhörande detta odlingsskede, som uppdagats utefter Ätran upp till Åsunden, hvarest likasom måhända vid Kalfven och Fegen deras förnämsta boplatser eller åtminstone tillhåll torde få sökas. Synnerligt talrika kunna de ej hafva varit och så särdeles långt från Ätran och dess tillflöden synes de ej heller hafva framträngt, såvidt något kan slutas af de fåtaliga fynden i en bygd, så sköflad som denna. Grafvar ostridigt tillhörande stenåldern eller större hällkistor funnos år 1869 endast en vid Refvesjö stom i Refvesjö socken samt två vid Malsbo i Mossebo, dessa sistnämnda likväl icke fullt säkra; men anledningar saknades ej att flera dylika grafvar fordom funnits. Det är också möjligt, att stenålderns folk här såsom i Värend och Finveden äfven nedlagt sina döda i kistor af resta hällar, som sedan dolts under rör af kullersten. Dylika rör äro i Kind ganska talrika, men då de flesta långt utom mannaminne blifvit upprifna, kunna vi ej med visshet veta hvad de innehållit. Stora stenhällar inlagde i eldstäder eller nyttjade till planstenar utanför stugorna uppgåfvos vara hemtade ur stenrör, och en och annan fornsak af sten omtalades såsom hittad vid dessas förvandling till väglagningsämne, hvilken nu allmänt pågår. Vid Mölneby i Frölunda träffades år 1865 i ett rör en liten hällkista af nästan qvadratisk grundplan och något öfver 1 alns sidor, och i denna en flintknif af 6 tums längd, men hvad kistan i öfrigt innehållit, derom kunde man ej lemna närmare besked. Om här varit en stenålders-graf kan således vara osäkert. Kistans omfång synes väl ringa, och flintknifven ensam kan icke bevisa detta, men häraf göres dock antagligt, att flera stenrör kunnat ega en dylik inre byggnad.
