Några större fynd från denna tid äro ej kända, men anmärkningsvärdt är, att man på tvänne ställen vid sjön Fegen kan uppsamla flintspån som vid starka stormar drifvas i land och synas af menniskohänder splittrade från kärnan. Dessutom lära vid utdikning af Simsjön på gränsen emellan Länghems och Ullasjö socknar ganska många stenvapen af olika slag påträffats, men ehuru dera samstämmiga uppgifter om detta sistnämnda sjöfynd emottagits, har dock ingen enda fornsak derifrån kunnat erhållas. Enstaka fynd hafva gjorts här och der i Ätrans dalgång, men de flesta och bäst behållna stenvapnen träffats i Länghems socken på sluttningarne mot Åsunden, hvadan, om någon egentlig bygd funnits i Kind under stenålderns dagar, denna torde här böra sökas.
Huruvida Kind egt någon bronsålder måste lemnas oafgjordt, då något enda fynd från denna tid ännu icke är vordet kändt. Möjligt kan väl vara, att något af stenrören vid vattendragen omslutit eller ännu omsluta grafvar från denna tid, men mycket sannolikt är det dock icke. Det vill nästan synas som om jernets bruk här omedelbart aflöst stenens, och ett stöd för denna förmodan kunna vi hemta deraf att förhållandet är nästan enahanda i Vestbo och öfre delen af Mark samt det ofvanför Kind äfven kring Ätran belägna Redväg. Sistnämnda härads nordligaste del, som mot Frökind och Vartofta icke eger någon naturlig gräns i detta ords äldsta mening, har visserligen utan tvifvel egt en bronsålder, men denna har inkommit norr ifrån. Detta är också naturligt, ty att döma af de iakttagelser hitintills kunnat göras vill det synas ostridigt, att denna nya folkvandring eller kulturströmning från Vestkusten följt Göta elf till Venern och derifrån utbredt sig öfver Vestergötlands slättbygd och Dal samt upp efter vattendragen trängt temligen långt in i Vermland.
På den punkt, hvartill redan gjorda forskningar hunnit, måste vi antaga att Kinds fornlemningar, de må nu vara stensättningar, rör eller grafhögar, med få undantag tillhöra jernåldern, men för att kunna säga i hvad mån den ena eller den andra dertill bidragit fordras en grundligare undersökning af grafvarnes innehåll, och denna är ännu ogjord. Emellertid är det otvifvelaktigt, att det öfvervägande flertalet af dessa fornlemningar förskrifva sig från den yngre jernåldern. Af
