Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/196

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
166
G. DJURKLOU.

stensättningarna äro de flesta kretsar, der de udda talen 5, 7, 9 o. s. v. bestämt stenarnes antal. Liksidiga fyrkanter af 4 hörnstenar med eller utan föreningslänkar af mindre kullersten äro dock icke sällsynta. Talrikast äro stenrören, hvilka också flitigast genomsökts af skattletare, en omständighet, som kan väcka misstanken att ryktet om ett eller annat i ett sådant påträffadt dyrbarare fynd dertill gifvit anledning. Sägnen kände också ett sådant taget ur kumlet på Viseberg, som för en tid gjort Svenljungaboarne till storkarlar, samt ett annat från Kungagrafven på Ulfsheden, hvilket lagt grunden till Gamle Bengts i Klef rikedomar.[1] Stenrören i Kind äro merendels runda, och ytterst få, ja knappast något enda, torde hafva haft fyrkantig grundplan, hvilket är händelsen med så många i det angränsande Finveden. Några med dess s. k. »tempelrör» och fotangelformer (trekantiga stensättningar med inböjda sidor) jemförliga finnas här icke, hvilket lika litet kan vara tillfälligt, som valet af småsten till grafbyggnader på sådana ställen, der den lösa mosanden gjort uppkastandet af en hög vida lättare. Stensättningarna och rören följa Ätran med små afbrott från Frölunda till Hillared och Dannicke samt finnas till icke så ringa antal äfven vid tillflödena, synnerligast i Tranemo, Nittorp, Dalstorp, Gällsta och Finnekumla. Bland dem må särskildt nämnas några låga plattkulliga vid Gammalsjö (rätteligen Gammalsör) i Kalf, hvilka icke blott ega ännu tydliga kantstenar utan äfven — såsom då mossbeklädnaden aftäckes tydligen kan ses — varit öfversållade med sönderslagen qvarts, en stenart, som visserligen finnes mångenstädes i Kind men till detta ställe måst fraktas ett godt stycke väg. Större samlingar af rör och stensättningar äro ej sällsynta och finnas vid Hulan i Örsås, Hulabäckstorp i Frölunda, Hulareds kyrka m. fl. ställen. Grafhögar förekomma företrädesvis i östra delen af häradet vid den öfre Lillåns tillflöden, och tvänne större graffält kunna ses ofvan och nedan om Dalstorps kyrka. Sådana minnesmärken, som lemna upplysningar om språket i forntiden och då här bofaste män, d. v. s. runristningar, äro i Kind ytterst få. Före år 1869 voro endast 2

  1. Vid Sv. fornminnesföreningens möte i Göteborg förevisades ock ett särdeles vackert jernåldersfynd från Refvesjö i Kind, som vi hoppas skall i denna tidskrift närmare beskrifvas.