Lektor Aminson: Till hvad den siste talaren anförde ber jag blott att få tillägga, att det står på det dombref han omnämnde, att det är »träffadt på rätter tingstad på Kjulas.»
Kandidat Boije: Då nu den åsigten framstälts, att
domareringarne varit använda till offerplatser, så vill jag påpeka en
omständighet, som kanske torde kunna bidraga till frågans
besvarande eller åtminstone gifva ett stöd åt doktor Hofbergs
antagande. Det finnes såsom bekant ett gammalt namn på
offerställen, nämligen harg (på isländska hörg), hvilket just betyder
stenaltare. Det fortlefver ännu uti åtskilliga byanamn
flerestädes inom landet. Skulle man nu vid undersökning finna, att
dessa domareringar äro belägna vid eller i närheten af sådana
orter, i hvilkas namn ordet harg ingår, såsom t. ex. Thorshälla
eller Thorsharg, så hade man der ett bevis för att dessa kretsar
varit använda till offerplatser och att man i dem hade de gamla
hargarne.
Prosten Salenius: Jag har en sak att tillägga, nämligen
att det finnes anteckningar om att ännu länge efter år 1595
tingspredikningar höllos i Kjula kyrka. Således måste ting
hafva blifvit hållna på åsen fortfarande, emedan kyrkan icke
kunde hafva begagnats till tingskyrka, om ej ting i närheten
deraf verkligen blifvit hållna. De anteckningar, af hvilka dessa
upplysningar erhållas, gå ända till slutet at 1600-talet, och
innehålla uppgifter om hvilka af presterskapet, som tjenstgjort vid
hvarje tillfälle.
Doktor Montelius: I det jag antager, att den
forskningsmetod, som kandidat Boije förordat, skulle kunna leda till
vigtiga resultat i frågan, ber jag att få fästa uppmärksamheten på
en annan omständighet, som kanske också bör iakttagas. Det
torde nämligen vara skäl att efterse, om å de stenar, som bilda
sjelfva ringen, eller å den sten, som ofta befinner sig i midten
deraf, kunna spåras sådana skålformiga fördjupningar, som
finnas på de s. k. elfva-stenarne, hvarom lektor Wiberg väntas
skola hålla föredrag. Det är med skäl antaget, att dessa
stenar varit använda vid offren i gamla tider, såsom stöd för
hvilken åsigt åtskilligt kan anföras, bland annat det, att man ännu
