Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/232

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
202
MÖTET I STRENGNÄS, AUGUSTI 1877.

flerestädes i Sverige offrar i stenar med sådana skålformiga fördjupningar. Det finnes dessutom äfven andra omständigheter, som bestyrka att de urholkade stenarne varit offerstenar, nämligen att i närheten af dem pläga ligga källor, som ännu i dag betraktas såsom offerkällor. Detta är särskildt fallet med den stora »Ballerstenen»[1] vid Falköpings station; der finnes en källa, som, enligt hvad ryktet säger, ännu på senaste tider varit använd såsom offerkälla. Så vidt jag vet, känner man visserligen ännu intet om sådana skålformiga fördjupningar å domareringarnes stenar, men då det vore skäl att anställa undersökningar derom, har jag här velat påpeka saken. — I afseende på den åsigt doktor Hofberg framstält ber jag få nämna, att äfven om dessa så kallade domareringar ursprungligen varit afsedda för annat ändamål, det dock kan hända att de under senare tider varit använda till tingsplatser. Man har bestämda bevis för, att ting under medeltiden blifvit hållna på platser som icke varit ursprungligen afsedda till tingsställen, såsom t. ex. på stora grafhögar. Jag minnes särskildt, att det varit fallet med den stora Anundshögen i Badelunda socken, Vestmanland; man har ännu qvar ett dombref från år 1392, i hvilket det uttryckligen säges, att det är utfärdadt på »tinget vid Anundahög.»[2] Då det icke med skäl kan antagas, att denna hög blifvit uppkastad endast såsom tingshög, så ligger deri en antydan om, att man vid tingen begagnade lokaler som voro lämpliga för ändamålet, utan att de ursprungligen derför varit afsedda, och naturligt är äfven att, då tingen höllos under öppen himmel, man dertill företrädesvis valde sådana ställen, att den som talade kunde stå på en upphöjd plats, hvarifrån han hördes vida omkring.


Lektor Wiberg: Jag är förekommen af doktor Montelius, men jag vill begagna tillfället att på det lifligaste instämma i den önskan han uttalade, eller att vid alla sådana s. k. domareringar eller tingsplatser, som man känner till, undersökning måtte anställas, huruvida elfva-stenar der förefinnas. Man må dervid komma ihog, att de der elfva-stenarne äro at flere olika

  1. Afbildad å sid. 133 i andra upplagan af prof. Nilssons »Bronsåldern».
  2. »Sveriges historia», 1:a delen (af Montelius), sid. 465, not.