slag — jag tror mig åtminstone kunna bevisa det. Det är visserligen säkrast, om man kan få reda på de skålformiga fördjupningarna, som spela en så stor rol, icke blott i vårt land, utan i hela mellersta Europas arkeologi, men det finnes äfven sådana stenar af annan form, hvilka jag tror mig kunna ådagalägga i alla fall äro elfvastenar. Denna bevisning är redan försökt, men jag hoppas kunna ytterligare förstärka den.
Kamrer Lundgren: Med anledning af den förevarande
frågan ber jag att få nämna, att nära Vingåkers station finnes en
domarering bestående af tolf stenar, och i dess närhet en källa,
som ännu för 40 år sedan besöktes af befolkningen. Omkring
denna domarering finnes också Vingåkersbygdens största
graffält, hvilket år 1852 undersöktes af Richard Dybeck, och som
dervid visade sig tillhöra jernåldern; troligen är domareringen
samtidig med densamma.
Tvänne föredrag höllos derefter, af doktor Montelius »Om
våra förfäders invandring till Sverige», och af domprosten
Strömberg: »Strengnäs stad och omnejd, några forskningar och
minnen».[1]
Sedan dagens förhandlingar dermed voro afslutade, besökte
mötets deltagare dels den tillfälliga utställning af fornsaker från
Södermanland, som af lektor Aminson och domkyrkokomminister
Wahlfisk blifvit anordnad i Elementarläroverkets hus, dels
den dyrbara samling af kyrkliga fornminnen från medeltiden,
som förvaras i domkyrkan. En närmare kännedom om båda
dessa rikhaltiga samlingar erhålles af de utförliga tryckta
förteckningarna. Bidrag till den tillfälliga utställningen hade
lemnats af Södermanlands Fornminnesförenings och
Elementarläroverkets dermed förenade samling, samt från de samlingar
som tillhöra herr Edvard Bohnstedt, grefve Carl Bonde, friherre
G. von Düben, doktor H. Hofberg, grevarne Adam och Claes
Lewenhaupt, doktor P. A. Levin, friherre J. G. Sack, herr Karl
- ↑ Det senare föredraget lär komma att, omarbetadt och utvidgadt, utgifvas särskildt.
