Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/234

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
204
MÖTET I STRENGNÄS, AUGUSTI 1877.

Schmidt, m. fl.[1] Den sistnämnde hade dessutom utstält en af honom med synnerlig noggranhet utförd karta öfver fornminnena i Rönö och Hölebo härad.




Tisdagen den 21 Augusti kl. 12 9 f. m. företogo mötesdeltagarne med ångfartyget Tynnelsö en utfärd till den i närheten af Hesselbyholm belägna »Rellingeborg», en storartad, af ohuggna, löst på hvarandra stapplade gråstensblock bildad ringmur. Sedan besågos Vårfruberga klosterruiner på Fogdön och flere af den fornminnesrika Selaöns märkligaste grafhögar, bautastenar och runstenar, den under namn af »Åsa domaresäte» kända skeppssättningen,[2] samt Tynnelsö slott. Både vid Hesselbyholm och Tynnelsö utvecklade egarne, på förra stället Svenska Fornminnesföreningens ordförande friherre Stiernstedt, och på det senare stället löjtnant Boström, en storartad gästfrihet, och för färden till Rellingeborg liksom för den öfver Selaön hade traktens jordegare kostnadsfritt anskaffat en stor mängd åkdon, trots den brådskande skördetiden.




Onsdagen den 22 Augusti kl. 10 f. m. fortsattes mötets förhandlingar, hvarvid Ordföranden först helsade herr riksantikvarien Hildebrand välkommen, hvilken af angelägna göromål varit hindrad att förr infinna sig vid mötet.

Derefter föredrogs den tredje frågan:

Till hvilken tid höra de så kallade skeppssättningarna?

Lektor Wiberg: Jag hade väntat, att någon annan, som bättre kände detta ämne, skulle begära ordet, men då så ej skett, ber jag att få yttra några ord. Jag tror, att skeppssättningarna, åtminstone i mellersta Sverige, tillhöra den senare jernåldern, hvilket dock naturligtvis ej hindrar, att de äfven kunna hafva funnits under den äldre jernåldern. Uti den trakt, jag haft tillfälle att i detta afseende bäst iakttaga, har jag funnit,

  1. De flesta i dessa samlingar förvarade fornsaker från stenåldern äro omtalade i »Antiqvarisk tidskrift för Sverige», 3:e delen, sid. 303—309 och 423—425.
  2. Afbildad i Dybecks »Runa», 1842, sista planchen, fig. 10 och 11; jfr sid. 24.