med de gemensamma vetenskapliga färderna menas. De föregående talarne tyckas alla hafva fattat detta uttryck så, som borde dessa färder vara sammansatta af olikartade vetenskapliga element, så att i dem borde deltaga så väl arkeologer som konsthistoriker, språkforskare o. s. v. Jag tror också, att frågan i sitt första skede uppfattades på detta sätt, men jag tror jemväl, att denna fråga, som ännu icke spelt ut sin rol, kan fattas från en annan sida, mera ren och genom erfarenheten mera klarnad. Det är icke otänkbart, att gemensamma färder för att undersöka ett landskap i en viss riktning kunna företagas af flere vetenskapsmän af ungefär samma kunskaper och syftemål. Om nämligen en person utsändes att undersöka en landsdel i arkeologiskt hänseende, så torde icke han ensam kunna undersöka det så fullständigt och i alla delar tillfredsställande, som man kunde önska. Det är naturligt, att hvar och en närmast undersöker den del af traktens minnen, som mest intresserar honom. Om således en konsthistoriker utsändes för att arkeologiskt undersöka ett landskap, så fäster han sig företrädesvis vid konsthistorien och förbiser vetenskapens öfriga grenar. För att få ett land i afseende på alla fornkunskapens grenar undersökt, är det således nödvändigt, att specialister af alla slag utsändas, och att de få arbeta sjelfständigt. Är det åter frågan om att rent arkeologiskt undersöka en landsända, så är det otvifvelaktigt, att två eller tre personer kunna uträtta betydligt mera än en ensam, beroende på den bekanta satsen, att fyra ögon se mera än två. Dertill kommer att jag tror, det man i fråga om dessa vetenskapliga utfärder får göra någon skilnad allt efter de olika landskap, till hvilka de skola sändas; vissa landskap äro nämligen i afseende på alla fornkunskapens grenar bättre undersökta än andra. Att derföre dylika vetenskapliga utfärder, om sådana skola förekomma, måste utsändas med mycken urskilning och med klar kännedom om det mål, hvartill de skola sträfva, är alldeles naturligt. Jag ber dessutom att mot den föregående talaren, som särskildt talat om språkforskningen och dess resultat, få anmärka, att han tydligen har af intresse för saken en smula öfverdrifvit svårigheterna med upptecknandet af landskapsmålen. Jag är öfvertygad om att, i fall en person, som icke eger vetenskapliga insigter, skall uppteckna ett landskapsmål, så behöfver han en ganska lång tid derför,
