Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/254

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
224
MÖTET I STRENGNÄS, AUGUSTI 1877.

men om en språkforskare ex professo föresätter sig en sådan undersökning, så tror jag icke att för honom skola förete sig några synnerliga svårigheter att utfinna de karakteristiska egendomligheterna uti det mål, som skall undersökas. En annan fråga blir om ordförrådets upptecknande; dertill tror jag, i likhet med den ärade talaren, att en rundlig tid behöfves, men såsom sagdt grammatiska och rent språkliga undersökningar tror jag en språkforskare lätt nog kunna verkställa. Jag kan som stöd härför anföra professor Säve, hvilken såsom bekant utforskat Dal-målet, utan att sjelf vara dalkarl. — Hvad för öfrigt dessa gemensamma utfärder beträffar, så har herr Aspelins anförande styrkt mig i min åsigt om att sådana färder, om de utföras med god beräkning och inskränkas inom ett visst mindre område, antingen fornkunskapens, konsthistoriens eller språkforskningens, kunna medföra ganska goda resultat, förutsatt nämligen, att de riktas åt sådana trakter, som derför äro lämpliga.


Kyrkoherden Ljungström: Den föregående talaren nämnde, att en vetenskapligt bildad person lätt nog skulle kunna utforska språket i en landsort. Jag åter yttrade, hvad jag förra gången sade, derföre att jag visste, att en vetenskapligt bildad man kommit med en ordlista öfver vestgöta-målet, som icke kunnat hålla streck inför mig såsom vestgöte, och hvad språket i Vestergötland vidkommer, så tror jag, att jag kan säga såsom den der studenten i den bekanta historien om vestrogöthus och vestrogöthus, att »det måtte jag väl bäst känna, som sjelf är det.» Det fordras, att man genomträngt ej blott folkets språk utan äfven dess lif för att kunna uppteckna det förra.


Riksantiqvarien Hildebrand: Det var icke min mening att här uppträda med något yttrande, emedan jag icke på förhand kände de ärenden, som här skulle förekomma, men öfver den fråga, som nu är före, anser jag mig skyldig att yttra några ord, då jag dels sjelf har erfarenhet af sådana undersökningar, och dels varit i tillfälle att sätta andra i stånd att företaga sådana. För min del anser jag något kompaniskap i dylika undersökningar icke vara ändamålsenligt. I afseende på de rent arkeologiska undersökningarna tror jag, att det vore af stor fördel, om en arkeolog och en zoolog följdes åt, ty för