Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/264

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
234
MÖTET I STRENGNÄS, AUGUSTI 1877.

Jag stannade vid påståendet, att älfvastenarne egentligen voro de altaren, hvarpå man nedlade offren åt alferna, åt de bortgångnes andar, och de måltider, som man ämnade åt dem. Att vi i det fallet icke torde misstaga oss, synes deraf att, såsom jag sade, ännu i dag fortgå på dylika ställen offringar, ännu i dag lägger man ned i dessa skålar slantar, nålar och hvarjehanda andra småsaker. Man vet väl egentligen icke, hvarföre man gör så, men af gammal vana sker det, och det är just vidskepelsens natur, att den blifvit en vana, omedveten om sitt ursprung och sin ursprungliga bestämmelse. Jag bör tillägga att, efter hvad som upplystes vid Stockholms-kongressen, finnas dessa älfvastenar icke blott i Skandinavien. De gå genom Tyskland, de finnas i Schweiz i betydligt antal ända upp på kammen af Jura, och äro säkert spridda vidt och bredt i hela den ariska verlden. Jag har kommit till den slutsats, att deras betydelse varit öfverallt densamma och är en lemning af den gamla religiösa tron särskildt i det afseende, som jag nu omnämnt.


Doktor Hofberg höll derefter följande föredrag Om folkdrägter: Med afseende på den långt framskridna tiden vill jag ej trötta med något vidare föredrag, utan endast nämna några ord om de allmogesmycken, som af mig varit utstälda under mötet.

De sista 20 årens upptäckter hafva skänkt oss en oväntad kännedom om klädedrägten under förhistoriska tiden. De märkliga fynd af kläder, som blifvit gjorda i bronsåldersgrafvar i Halland, men framför allt i Danmark, ådagalägga att man redan då hunnit ganska långt i väfnadskonsten; de fynd, som gjordes vid Hafdrup i Jylland 1861, äro så utomordentligt väl bibehållna att vi af dem kunna döma till och med om snittet på bronsåldersfolkets kläder. Beträffande den äldre järnåldern, äro vi föga sämre underrättade, emedan de danska mossfynden hafva bragt i dagen så vigtiga bidrag till kännedom om härbonaden, att professor Stephens kunnat rekonstruera en hel vapenrustning. Längre fram i tiden, för den yngre järnåldern eller vikingatiden, lemna sagorna värdefulla upplysningar om de kläder, som då buros. Man hör i folkvisorna talas om utländska kläden,